With the monumental faces of a Congolese man and woman, my aim is to turn the attention towards the individual and celebrate young people who represent the future – not only in Congo. This artwork is an acknowledgement of human vulnerability, penetrated as it is by greed and a cynical global market economy.

This version is originally based on a portrait of Edo Bumba, a musician from Congo living in Sweden. I had just completed the two monumental versions of ”Going where?” when I started to work with this new piece at the end of my stay in Kinshasa. The idea for the grid over the face came from the grid in ”Going where? I and II”. As I was finishing my contribution to the Yango Biennale at the monument of ”Échangeur de Limite”, one of the biennale sites, I realized that this new painting was intimately related with the unique site and its very special history. For example, the grid in the painting has a connection with the grid of bars from a hole in the floor inside the gallery. This bars cover an opening in the ceiling of the lower parts of the Échangeur de Limite, cellars that operated as a prison until recently. So, if the grid which partly penetrates the faces of the young Congolese looks like the rationally drawn borders between the countries of the African continent, the grid in front of the face in ”Going where? Version III” seem to be putting the person in the painting into prison!

Nils Ramhøj. Going where ? Version I and II. Acrylic paint on print 250x350cm. Completed on location for The Yango Biennale 2014 in Congo Kinshasa DRC.

Nils Ramhøj. Où aller? Going where? Young woman. Detail 2. Acrylic paint on print 250 x 350cm. For Yango Biennale 2014. Congo Kinshasa

Nils Ramhøj. Going where? / Où aller? Version III. Latex paint on plywood 244x122cm. Produced in Kinshasa for the Yango Biennale 2014. Congo DRC.

Biennalen pågick mellan den 21 nov till 19 dec 2014. Jag stannade i tre veckor i huvudstaden Kinshasa för att hinna färdigställa mina två arbeten Going where? I and II och göra ytterligare en variant: Going where? / Où aller? Version III.

Jag är mycket glad att jag åkte men jag måste säga att jag var mycket tveksam! Ebola ”i närheten” och en rörig organisation med vilken det var svårt att kommunicera, gjorde att jag tvekade in i det sista. Gillade inte heller att jag också skulle behöva lägga ut pengar för flygbiljetter, vaccinationer, visa, material osv. Jag kunde ändå inte låta bli att åka. Men det visar sig nu efteråt att biennalen har svårt att leva upp till sina löften om ersättning.

Jag var beredd på det värsta och kanske just därför kunde det för det mesta kännas både spännande och äventyrligt. Det var roligt att träffa så många trevliga och härliga människor, konstnärer från olika delar av världen och andra som gjorde biennalen möjlig, de flesta kongoleser. Det kändes som vi gjorde ett pionjärarbete, om inte annat så var detta det första utställningsprojektet i stort format med biennal-ambitioner och det första större utbytet mellan internationella konstnärer och kollegor i Kongo.

Ok, det blev slitsamt och stressigt att hinna klart i tid och det blev också mycket strul med det praktiska. Till och med mer än förväntat. ”Detta är en helt annan värld”, upprepade jag ofta medan jag försökte ta in detta främmande och förstå något av vad jag såg runt mig! Det blev så tydligt hur materiellt bortskämda vi är i vår del av europa! En god vän till mig som varit en hel del i Afrika menade att vi alla ”här uppe” borde åka ner dit för att lära … inte minst för att bli medvetna om allt vi tar för givet i livet.

Som tur var så höll humöret och hälsan för min del hela vägen ut. Blev nöjd med min del i biennalen och Yango Biennale verkade också nöjda eftersom jag fick ett pris som bestod av att få åka på ett residence / utbyte, eller nåt liknande till Afganistan. ”Hejåhå, tack så mycket! Ur askan – in i elden”, tänkte jag när jag gick upp på scenen för att ta emot mitt pris!