Vad var det jag tänkte, vad är det vi väntar på? |


Vad var det jag tänkte, vad är det vi väntar på?

Väntar vi på att du ska spela in?

Vi väntar inte på någonting.

Jag spelar redan in.

Vaaaaad är det vi väntar på?

Om du vill… om du känner… Om du orkar typ.

Så får du gärna typ såhär, du skulle bara kunna prata om det vi pratar om.

Eh, eller typ att du kollar på, jag vet inte, någonting.

Och så typ beskriver du de, eller såhär: Det är som att vi har ett samtal, men, men man ska inte förstå vad du pratar om typ, utan du bara beskriver nånting fast man ska inte veta vad liksom.

Om du, om du känner för det.

Vad ska jag beskriva?

En ting?

Ja, alltså vad som helst. Typ ett rum kanske, eller…

För det, för uppgiften är ett rum, en besökare, två minuter.

Så ska jag göra en film.

Så jag gör typ såhär ett jättekollage med massa videos som spelas parallellt, som jag filmar, jag filmar skärmen på datorn gång på gång.

Och så lägger jag på det typ, och överst på det ska det typ vara ett samtal.

Hm.

Känns också som att det kanske blir väldigt påtvingat.

”Det är stort… Ett stort rum”

Men vi kan prata om det såhär.

För du, asså typ, när du säger såhär: det känns som att det är väldigt påtvingat. Då beskriver du någonting, fast man, om det är ur kontext så förstår man inte. Så om du bara säger det typ, och såhär, och sen bara fortsätter prata, kanske om hur det här känns.

Utan att, alltså, utan att förklara. Att du bara beskriver. Ba, men det här känns… Konstigt nu.

Jag vet inte, vad ska jag saga om det?

Förstår du?

Förstår du??

Vilde Lee Stampe Ödman från Göteborg, går nu första året på Konstfack i Stockholm.