Reportage

Epidemiavslutning

Av Tomas Rubin

Vilken finfin säsongavslutning det blev med Konstepidemins Vänner kalasåret 2015. Varmt, go´trångt och fantasifullt. Precis så som önskat var. Närmare 70 var vi som åt och drack gott, minglade en stund, innan kvällens första gäst – fotokonstnären Trinidad Carrillo – började berätta om sitt lika hisnande som ofta djupt eftertänksamma bildspråk.

Bilderna avlöste varandra, men för alla oss betraktare som letade efter ett mönster eller teman gav Trinidad ledtråden: ”flätan”. Hur hon i sitt skapande med kameran söker fläta samman dröm och verklighet, främmande befolkade världar med den synliga.  Ibland gränslösa grymma berättelser, som i ”Döda stjärnor; Mörk sjö”, där en förhistorisk ondskefull gud i fjärran Mesopotamien blidkades med barnaoffer. Såsom vi offrar barn än idag i vår värld, poängterade Trinidad och berättade att hon nu i allt högre grad jobbar med politisk grund i sitt skapande. Dystert? Ja bitvis, men Trinidad Carillos bilder är alla skimrande vackra och hon blir trodd när hon säger att det är mycket kärlek i hennes bilder.

Trinidad Carrillo

Trinidad Carrillo. Foto: Johan Wingborg

Johan Zetterquist. Foto: Johan Wingborg

Johan Zetterquist. Foto: Johan Wingborg

Johan Zetterquist. Foto: Johan Wingborg

Johan Zetterquist. Foto: Johan Wingborg

Trinidad Carrillo, med rötter i Peru, är verksam på Konstepidemin och en av ”de unga” som vunnit stor respekt och uppmärksamhet i vida kretsar, ett namn det knyts allt större förväntningar kring. Precis så som med kvällens andra gäst – Johan Zetterquist. Nåja, Johans namn har hörts länge i vida konstvärlden. Även Johan Zetterquist är verksam på Epidemin, men under en ganska lång tid hade han också Berlin som bas.

Att höra Johan berätta om sitt skapande och sina verk är en fröjd. Överrumplande, precis som mycket av det han gör, och väldigt rolig. Sedan 2003 jobbar han i huvudsak med ett projekt: ”Proposals for public art”.

Jag var så trött på alla curators som sprang och frågade vad jag höll på med, så jag hittade på en titel, berättade Johan. Jo, så föddes ”projektet” som idag omfattar mängder av bilder och skulpturer. Alla som kraftfulla inlägg i en samhällskritik, men alltid underfundiga och inte sällan riktigt dråpliga. Det skrattades hjärtans gott i publiken under Johans berättelser till flera av de visade bilderna på Vänträffen.

Trinidad Carrillo och Johan Zetterquist avslutade alltså 2015 års lyckade serie Vänträffar. Men efter en tjuvkik i den instundande vårens program, har vi starka skäl att tro och hoppas på en ny rad av väldigt stimulerande träffar med Konstepidemins Vänner 2016.