Vi, dryga fyrtiotalet vänner, som trotsat kyla och corona och pulsat upp i snön till 8:an, blev rikt belönade. Julbordet stod framdukat, konstvinsterna i gratislotteriet upphängda, och på scenen väckte Ami Lanmark och Ola Karlberg sina konstnärskap till liv med ord och poetiska bilder, sång och klingande musik.

Foto Johan Wingborg

Keramikern och målaren Ami Lanmark var först ut, en pionjär på många sätt. Hon är utbildad vid HDK, Högskolan för Design och Konsthantverk och har haft sin ateljé på Konstepidemin ända sedan verksamheten drog igång 1987. Dessförinnan var hon med och startade Sintra 1984, den konstnärsdrivna konsthantverksbutiken som fortfarande finns i Haga.

Två passioner har följt Ami Lanmark genom livet; kärleken till Japan och kärleken till skålen, kärlet, den rundade formen.

Skålen har också följt med som motiv in i måleriet, ett uttryck hon parallellt med keramiken satsat mycket på att utveckla. Det visade hon i den stora utställningen Skillnad på Konstepidemins galleri 2010. Måleri och keramik i poetisk dialog med varandra. Kärnan i utställningen var exakt 1000 drejade skålar, minimalistiska till sin färg och form, men mycket experimentella vad gäller olika glasyrer, allt vackert arrangerat i montrar och i olika scenografier.

”Alla skålar jag gjorde fick vara med, även de defekta” sade Ami Lanmark och berättade att arbetet fick henne att reflektera över vad det är som gör att vi tycker vissa saker är fina och andra inte. Och varför är vi så snabba till smakbedömning, att rangordna, döma och döma ut? Onekligen en intressant aspekt.

Foto Johan Wingborg

Intresset för Japan väcktes hos Ami Lanmark i unga år. En fotobok med text av Astrid Lindgren, Eva möter Noriko-San, fick henne att längta dit. En dröm som först 2014 förverkligades. Vi fick en fin beskrivning av resan och Japans alla förtjänster, inte minst de vackra måltiderna, serverade i utsökta kärl. Ofta keramik i raku, en japansk tilllverkningsmetod som i koncentrat uttrycker en speciell estetik.

”Skönhetsidealet i Japan skiljer sig från vårt” sade Ami Lanmark och berättade om wabi-sabi ett japanskt begrepp i vilket hon själv känner sig starkt rotad. En enkel tillåtande estetik som beskriver en insikt om tidens gång, om att skönheten är förgänglig – till skillnad från vårt västerländska, mer perfektionistiska förhållningssätt.

Foto Johan Wingborg

Ami Lanmark avslutade med att visa några bilder på kärl och skålformer. Den sista målningen blev densamma som hennes öppningsbild, japanska prickar, och nu framträder det jag inte såg tidigare; en svagt antydd, ytterst skör, skålform! Och tankarna gick till den ofta citerade strofen; människan är ett bräckligt käril…

Foto Johan Wingborg

Kvällens andra gäst var Ola Karlberg, en multiartist i ordets rätta bemärkelse; dansare, producent, teaterdirektör, musiker, sångare och poet. Ja, det sistnämnda yrket nämndes inte, men nog hade han skrivit många av de texter han reciterade respektive sjöng, till ett strålande ackompanjemang av Erik Dahl på lokalens svarta flygel som kvällen till ära flyttats fram till scenen.

Vi fick inte veta så mycket mer om Ola Karlberg än att han är född 1957 i Norrköping, gillar dialekter, och är en av initiativtagarna och ingår i ensemblen till teatersällskapet Big Wind (som har sin bas på Konstepidemin), men vi fick dess då mer av musik, sång- och ordglädje. Ola Karlberg, var i högform och framförde dikter och sånger i ett imponerande flöde av referenser, humoristiska infall och lustiga ordvändningar.

Foto Johan Wingborg

Att ord, dikt och poesi är hans livsluft råder ingen tvekan om. Och vi påmindes om att även om man inte läser så mycket poesi numer så lever den i sångtexterna. Sångtexter har vi en relation till. Fast ibland är det svårt att koppla ihop vers med refräng, Ola Karlberg illustrerade med den ”okända” versen till det bekanta örhänget ”All of me …

Han sjöng också, bland mycket annat, en sällan spelad Taubemelodi Tango i Nizza, en uppföljare till Fritiof och Carmencita. Kanske fanns denna text med i den vaxduksbok som Ola Karlberg ärvt efter sin farmor och där hon nedtecknat alla sångtexter hon kunde?  ”Min farmor hade elva barn, hon älskade att sjunga!” Att barnbarnet också ärvt den kärleken blev tydligt.

Foto Johan Wingborg

Avslutningsvis berättade Ola Karlberg om arbetet med några Big Wind produktioner och vi fick höra den fina Stens sång ur Hans och Greta där Ola Karlberg skrivit sångtexter och Erik Dahl musik.

Big Wind är alltså ett av landets mest anlitade resande teatersällskap som främst vänder sig till barn och ungdomar. Bättre reklam än Ola och Eriks framträdande hos Vännerna denna kalla måndagskväll kunde Big Wind inte få. Man blir allvarligt sugen på att boka biljetter till den juliga familjeföreställning Big Wind ger här i 8:an på Konstepidemin innan helgen.

Detta var den sista vänträffen för året. Men snart ses vi igen! Om inte ännu okända pandemirestriktioner sätter käppar i hjulet så infaller nästa vänträff den 17 januari 2022. Välkomna!

Anna-Stina Lindén Ivarsson