Debattartikel som publicerades den 9 maj 2022 i Göteborgs-posten:
En hyreshöjning på 100 procent. Detta kan Konstepidemins medlemmar få räkna med efter 1 juli. Har kommunstyrelsen verkligen förstått vad beslutet kommer att innebära för kulturen i Göteborg? skriver Dorna Aslanzadeh och Olle Niklasson.

Den 5 februari 2020 beslutade kommunstyrelsen i Göteborg att anta en ny modell för hyressättning av lokaler för kultur- och föreningsliv. Lokalerna förvaltas av Higab, Idrotts- och föreningsförvaltningen samt Fastighetskontoret. Det totala antalet beräknas till cirka 280. Läge och skick varierar stort, vilket i en del fall återspeglas i hyresuttaget, i andra inte, men tanken är att modellens tre hyresnivåer ska skapa struktur och åstadkomma en utjämning i hyresmarknaden.

En av många hyresgäster är Konstepidemin vars kontrakt är uppsagt för omförhandling och där medlemmarna efter 1 juli får räkna med en genomsnittlig hyreshöjning på 100 procent.

Saknar motstycke

1987 invigdes Konstepidemin. Då banbrytande, nu en institution och en samlande kugge i kulturens infrastruktur. För närvarande är området arbetsplats för 127 bild- och formkonstnärer, musiker, scenkonstnärer, dansare, filmare och författare. Sett till omfattning och bredd saknar Konstepidemin motstycke i hela Norra Europa.

Varje år besöks Konstepidemin av i runda tal 45 000 personer. Man besöker scen- och teaterevenemang, de tre gallerierna eller något arrangemang som görs tillsammans med lokala aktörer, som Brötz, en av Sveriges ledande scener för improviserad musik; 13Festivalen, internationell samling för performancekonst; eller Craft Days, initiativet för samtida konsthantverk.

Många besöker även Konstepidemin för själva området, som förutom att vara en naturskön oas med en skulpturpark, utgör ett värdefullt medicinhistoriskt minnesmärke med sin ovanligt välbevarade institutionsmiljö från 1800-talet.

Internationella konstnärer

Bland Konstepidemins mindre publika verksamheter bör också Allas Ateljé nämnas, en konstpedagogisk verksamhet för barn och ungdomar i Bergsjön, liksom Konstepidemins internationella grupp som varje år bjuder in ett trettiotal internationella konstnärer för utbyte och deltagande i det lokala konstlivet.

Alla dessa arrangemang bygger på två saker. Det första är ideellt arbete. I snitt utför Konstepidemins medlemmar 4 000 ideella arbetstimmar per år för att utställningarna, de internationella utbytena och den pedagogiska verksamheten ska kunna genomföras.

Det andra är den unika sammansättningen bland medlemmarna som skapar detta konstkapital som kommer staden Göteborg och göteborgarna till godo.

Att arbetet är ideellt innebär emellertid inte att det saknar ett värde i kronor och ören. 4 000 timmar motsvarar enligt Konstnärernas Riksorganisation 4 miljoner kronor i konstnärlig arvodering och projektering. Samma summa som Göteborgs stad nu vill ha i årshyra av Konstepidemins medlemmar.

Men det finns en hake i det här kulturella nollsummespelet. Med en fördubbling av hyrorna kommer många av Konstepidemins nuvarande medlemmar inte att ha råd att vara kvar på området.

Enligt Konstnärsnämndens rapport Konstnärernas ekonomi, demografi och sociala villkor, som innefattar statistik för alla medlemsgrupper på Konstepidemin, hamnar kulturarbetare i Västra Götalandsregionen först på tionde plats i Sverige när det gäller sammanräknad förvärvsinkomst. I samtliga angränsande län, Halland, Värmland, Jönköping och Örebro, hade samma yrkesgrupper högre inkomster. Trots välavlönade fastanställda på de stora institutionerna som Operan, Stadsteatern och Konserthuset. Trots att Göteborg har utbildningar som Högskolan för scen och musik, HDK-Valand, de förberedande konstutbildningarna och gymnasiernas estetiska linjer.

Fem flyttar ut

Ett resultat av detta är ett negativt regionalt flyttnetto. Där fyra konstnärer flyttar in i flyttar fem ut – fler än hundra konstnärer per år enligt rapporten. Sett över en tioårsperiod har utvecklingen dessutom förstärkts. Här kan man jämföra med Stockholm och Malmö som båda har positiva flyttnetton i kultursektorn.

Att ateljéerna på Konstepidemin skulle behöva stå tomma är inte troligt – områdets dragningskraft är alldeles för stor – men att de nya och ekonomiskt bättre rustade hyresgästerna skulle lägga ner i tusentals ideella arbetstimmar per år är lika osannolikt.

Konstens avflyttningsort

Att Göteborg därigenom skulle gå miste om 4 miljoner kronor i konstnärligt kapital varje år är bara en av effekterna. De flesta av Konstepidemins verksamheter skulle i och med det upphöra, och Göteborg, där en konstnär i alla fall kunnat hyra en billig ateljé i avsaknad av möjligheterna som Stockholm, Köpenhamn eller Berlin ger, skulle på allvar bli en konstens avflyttningsort.

Handlar det bara om förskingring av stadens kulturella kapital eller ingår det i en långsiktig plan där Göteborg har för avsikt att göra sig av med sina konstnärer helt och hållet?

– 127 konstnärer på Konstepidemin genom:

Olle Niklasson, ordförande i föreningen Konstepidemins styrelse

Dorna Aslanzadeh, vice ordförande i föreningen Konstepidemins styrelse