DET SKA VA GÔTT Å LEVA …
Linda Wallgren och Claes Eriksson hos Vännerna

Det var inga smäktande julsånger som klingade ut från hus nummer 8 denna årets sista Vänträff. Nej, det blev mer raka rör då Claes Eriksson fick oss att trevande stämma in i filmsnuttens allsång; ”Det ska va gôtt å leva Annars kan de kvitta … Fint å leva Annars kan de kvitta … Lätt å leva …” En glad final efter två fina presentationer.
Först ut var scenografen och kostymtecknaren Linda Wallgren som har sin ateljé på Konstepidemin. Därefter kom Claes Eriksson, regissör, manusförfattare, skådespelare, kompositör med mera, mannen bakom ”Macken”, Galenskaparna och After Shave.
Två konstnärer med scenen som plats för sitt uttryck, men på skilda sätt. Linda Wallgren skapar scenbilder och kläder som skådespelarna agerar i. Claes Eriksson fyller rummet med allt det andra; handling, regi och skådespeleri. Manus kom att bli ett centralt ord i båda presentationerna.

Claes Eriksson kunde inte nog betona vikten av ett bra manus; för revyn, filmen och teveserien. Det är som manusförfattare han helst ser sig. Men det blir inte alltid som man tänkt sig … Vi fick höra om gången då han (tillsammans med cabaretgruppen Utan Lots som sedermera blev Galenskaparna) jobbade för Hagges Revy 1976 och Hjördis Pettersson avfärdade hans sketch om den arbetslöse riksdagsmannen med orden; ”Vad är det här för dj..la skit?” Det löste sig, Hagge skrev om och allt blev frid och fröjd, även gästspelet i Stockholm blev succé. (Stockholmarna skrattar inte alltid åt samma saker som göteborgarna…)
– Det var en bra lärdom i mina försök att bli manusförfattare. Det har jag lagt ner enormt mycket arbete på, sade Claes Eriksson och bjöd sen på en kavalkad av roliga historier och filmklipp från uppväxten i Trollhättan till en makalös karriär i underhållningsbranschen. Under snart fem decennier har han, med få undantag, medverkat, skrivit, och regisserat 21 revyer, 7 teveserier och 6 långfilmer. En resa som gått slag i slag, från succé till succé. 1980-talet och Macken intar en särställning, 3,5 miljoner såg sista avsnittet av teveserien som sedan blivit både film och revy.
– Framgång skapar en enorm inspiration, sade Claes Eriksson som en förklaring till drivet. Mor och far i Trollhättan har säkert också haft sin del. Far gillade Charlie Chaplin och tog tidig sonen med på bio. Mor var ständig supporter till sonens många framträdanden på klassens roliga timme. Smak för komik fanns i luften.
– Mamma hade ett dråpligt sätt att hantera vardagen på, berättade Claes Eriksson. När hon bjöd väninnorna till kafferep var det maskerad på samma gång. Där kom fem, sex damer utklädda till cowboys!
Att barndomens människor och miljöer har betydelse, vittnade också Linda Wallgren om. Hon är uppvuxen i de Halländska skogarna. Ursprungligen arkitekt, men lämnade arkitektkontoret i 30-årsåldern för jobb på Borås Stadsteater. (”Det tyckte inte mina föräldrar var så bra …”)
I 20 år har hon nu arbetar som frilansande scenograf och formgivit ett 40-tal föreställningar och därtill flera utställningsprojekt över hela landet. Hon har arbetat för stora etablerade teatrar som Göteborgsoperan och Backa teater, liksom för små och intima scener och fria grupper som BIG WIND och New Opera CO.
De senaste tio åren har Linda Wallgren framför allt jobbat med barn- och ungdomsprojekt och med en mycket speciell arbetsmetod kallad Devising. Detta fick vi flera intressanta exempel på. Och det är nu ordet manus kommer in. Metoden innebär att pjäsen saknar manus vid start, det växer fram succesivt i en trestegsprocess där hela ensemblen är involverad. Det börjar med research och intervjuer med personer som är relevanta för föreställningens tema. Därefter bearbetas och kompletteras detta material för att slutligen ta scenisk form under en repetitionsfas på 2-3 veckor före premiären.
Denna arbetsmetod har framgångsrikt använts på, bland annat, Backa teater. En sådan pjäs var ”5114 dagar”. Namnet syftar på hur många dagar man är när man är 14 år och intervjuerna gjordes med skådespelarnas egna 14-års jag, berättade Linda Wallgren. En annan föreställning hon jobbat med enligt samma metod var ”I en särskild utsatt position” på Angereds teater. Den handlar om problemställningar runt den nya samtyckeslagen och manus togs fram bland annat i samarbete med en brottmålsadvokat.
– Den här metoden är svår då jag inte får något manus direkt men ändå måste ligga först med att skapa ett rum, sade Linda Wallgren, som trots detta beskrev detta medskapande arbetssätt som mycket givande. Hennes egen uppväxt på landet, nära naturen, är en stor inspirationskälla i arbetet, menade hon. Platsen och hemmets betydelse för människor intresserar henne mycket.
Decemberkvällens sista inslag var ett medlemslotteri. Alla gäster fick en lott och priserna utgjordes av fina två konstverk; ett grafiskt blad av Camilla Engman och en liten skulptur av Nina Zetterqvist. Då var vi alla mätta och belåtna efter julbuffén och kunde gå hem lyfta av Macken-strofen: ” Det ska va gôtt å leva Annars kan det kvitta …”
ANNA-STINA LINDÉN IVARSSON