En Markatta och en Söt, tyst och duktig. Det låter som två hart när oförenliga temperament, men här handlar det om två konstnärskap i en synnerligen lyckad förening.
När Sanna Källman och Fia Adler Sandblad gav prov på sitt uppmärksammade samarbete vid träffen med Konstepidemins Vänner, grep det tag i oss som hade förmånen att lyssna på ett omtumlande sätt, med känslor som dröjer sig kvar. ”Att skriva liv” hade de valt att kalla kvällens tema och jag måste tillstå att inför Sannas och Fias framträdande så kände åtminstone jag viss pretto-varning. Men gu´hjälpe så fel och obefogad den oron var.
Sanna Källman är en mångsidigt begåvad musiker med gedigen utbildning allt sedan barnaåren. Cellon är hennes huvudinstrument. Mest känd är hon för många som folkmusikant och för ännu fler som medlem i Markatta, en grupp som turnerar land och rike runt med tonkonst och teater, både för barn och vuxna. Ateljéist på Konstepidemin sedan många år.
Fia Adler Sandblad, verksam i sin arbetslokal på Epidemin sedan drygt tjugo år, har en turbulent och skiftande bakgrund med tydliga avtryck i hennes konstnärskap. Barnhemsbarn, lokalredaktör, radiojournalist, musikant, dramaturg… Samt ett förflutet som ”Söt, tyst och duktig”, vilket är titeln på Fias senaste och kritikerrosade samproduktion med Göteborgs symfoniker. En nyligen avslutad serie föreställningar på Konserthuset för mellanstadieelever, där Fia på ett gripande sätt berättar om sin egen barndom och uppväxt som barnhems- och fosterbarn – med drömmen och hoppet som kompass.
Tillsammans har Fia och Sanna fördjupat sig i poeten Sonja Åkessons diktning och liv. ”Ja, tack” är rubriken på denna av skådespeleri, musik och poesi vackert flätade föreställning. Det gäller att hitta juicen i varje ord, berättade Sanna om hur hon och Fia hade närmat sig Sonja Åkessons flödiga men samtidigt väldigt noga utmejslade språk. Smakproven vi fick oss till livs denna kväll med Vännerna gav oss en tydlig bild av ännu ett väldigt lyckat samarbete mellan två konstnärskap på Konstepidemin.
Om det gav mersmak? Ja tack!