Kallt ute men väldigt varmt inne. Terminsavslutningen blev åter en lustfylld afton med Konstepidemins Vänner. Med ett hundratal förväntansfulla i salongen blir det både varmt och trångt i 8:an, men det har vi numera hunnit vänja oss vid under vänträffarna under vårvintern.

Obehag? Nej, nej. Inte när två så spännande konstnärer som Lina Ekdahl och Henrik Cederblom står för berättandet. En höjdarkväll på nytt.
Både Lina och Henrik är verksamma på Konstepidemin sedan många år. Lina Ekdahl poet och dramatiker. Henrik Cederblom musiker och producent.

foto: Johan Wingborg

Vänträffen föregicks av den glada nyheten att Lina nominerats till Sveriges Radios novellpris 2017. Hon är sedan länge firad och van vid uppmärksamhet. Ändå uttryckte Lina att hon var nervös inför mötet med just Vännerna. Att läsa för publik på min arbetsplats, som hon sa. Det hade hon absolut inte behövt känna och det märktes inte att spår av detta när hon börjat sin berättelse. Ändå är just osäkerheten väldigt viktig för Lina i hennes skapande, betonade hon. En grundläggande osäkerhet som föder nyfikenhet och fungerar som bränsle för kreativiteten. Och den skaparlusten har i Linas fall resulterat i en ansenlig mängd diktsamlingar, sagor, dramatik, sångtexter till körverk och nu alltså en novell för oss radiolyssnare.
Före första framträdandet, Musikens hus 1984, hade Lina tagit sig igenom en knagglig skoltid.

– Jag var ganska arg och kände mig ensam, dålig i skolan, stavade illa och läste inte bra. Men stavar man fel blir det ofta nya ord och för mig började det som en lek med språket. En upptäckt av rytm och melodier i det skrivna språket, men att jag skulle ägna mig åt författande hade jag inte en tanke på.
Men så blev det. En rasande tur för oss som älskar hennes flödande poesi. Helst ska man förstås höra Lina själv läsa sina texter. Fyllda av, ja av allt. Tankelöpor genom stort och mindre stort, sorgsamheter, vardag, lust, överraskningar och, inte minst, humor.

foto: Johan Wingborg

Den här månsidigheten bjöd hon generöst på under vänträffen.
– Det roligaste i mitt jobb är ändå att vara ute och läsa för publik, att träffa människor och se hur mina texter fungerar.

Jodå, de fungerar i högsta grad. Själv går jag fortfarande efter att ha hört Lina läsa dikten ”Natt” och är fullständigt övertygad om att en igelkott kan vinka.

foto: Johan Wingborg

För den breda publiken är musikern Henrik Cederblom kanske inte så där megakänd, men fråga vem som helst i musiksvängen vem Henrik är. Alla vet. Då talar jag inte bara om den göteborgska tonvärlden, där Henrik Cederblom gjort en gedigen karriär som musikant, producent, ljudtekniker och kompositör.
– Som musiker har jag mest stått bakom någon stjärna och spelat gitarr, som Henrik uttryckte det. Nåja, så blygsam behöver han absolut inte vara. Han har spelat med många kända artister, både på scen och på skiva. Daniel Lemma, Sofia Karlsson, Freddie Wadling, Timo Räisänen och Dan Berglund för att nämna några.
En god del av samarbetet med artisterna har dessutom skett i Studio Epidemin på Konstepidemin, inspelningsstudion som Henrik delar med Johannes Lundberg sedan tiotalet år. Och där har det hänt finfina ljudliga saker, även om det till vardags inte torgförs vilken stjärna som är på plats för tillfället. Det handlar om arbetsro. Och vad stort sker, sker tyst – även om det handlar om musik som så småningom når oss i den breda allmänheten.

foto: Johan Wingborg

Då kan det handla om tonsättningar av Karin Boijes dikter, rock, folkmusik, visor, musik för Operan eller teatrarna, hemförda sånger från Haiti…
Henrik Cederblom är dessutom motorn i och för den Internationella Spelmansstämman på Konstepidemin. I år i samband med Konstepidemins dag den 3 juni. Då hoppas åtminstone jag att Henrik & Co samlar ihop gänget bakom kultbandet ”Den fule” med den bångstyriga folkmusiken som gjorde dundersuccé på sin tid.
Som sagt. Vännernas vårprogram avslutades med fröjd. Återstår förstås konstresan till Skissernas museum i Lund 13 maj.
Vi möts till hösten!