Höstens första vänträff blev välbesökt. Ett sjuttiotal personer hade hittat till Åttan denna fina sensommarkväll, där Jill Lindström och Fredik Åkum, konstnärer från Epidemin, var våra gäster. De presenterade två skilda konstnärskap som båda var lika intressanta att ta del av.

Jill Lindström. Fotograf Johan Wingborg

Jill Lindström. Fotograf Johan Wingborg

Jill Lindström berättade med humoristisk underton om sin väg till konstnärsyrket. Den var varken rak eller självskriven, eller som hon själv uttryckte saken: ”Man fick inte tro att man var nåt när jag växte upp”.  Hon läste antropologi och utbildade sig till lärare, jobbade bland annat i Biskopsgården, innan en resa till forna Jugoslavien (för att lära sig serbokroatiska) blev vändpunkten. Hon sökte sig till en konstskola i Belgrad, parallellt med språkstudierna, och här väcktes hennes intresse på allvar för konstnärligt skapande. Hon fortsatte sin utbildning på Hovedskou och senare Valand med kursen ”Fri konst och nya media”.

Jill visade flera av sina offentliga utsmyckningar, skulpturer, som bland annat finns på Stabbetorget, Fässbergshemmet i Mölndal och Norra Älvstranden. ”Jag kan inte måla så jag gör skulpturer och installationer istället”, förklarade hon. Skulpturerna kan byggas av många olika material, Jill visade roliga exempel på uppblåsbara, vingliga, stegar och möbler som svävar fritt i rummet.  ”Ofta hamnar jag i ett slags tema och utforskar det på olika sätt”. Ett tema är en grafisk lek med Elsa Beskows bok Tomtebobarnen, där de små barnen med sina röda mössor med vita prickar dyker upp lite varstans, t.ex. i Kina och på Kafkas huvud.

Efter fikapaus var det dags för Fredrik Åkum, som ägnar sig nästan helt åt måleriet. Fredrik kommer från Kristinehamn och gick ut Valand 2013. Har sedan dess ställt ut flitigt och blivit mycket uppmärksammad. Han började sin presentation med att visa ett verk av Henri Matisse från 1912, The Palm, som han tyckte mycket om men bara hade sett på internet. “Skulle jag tycka lika mycket om målningen om jag såg den i verkligheten? Det var en fråga jag ställde mig”, sa Fredrik Åkum, och reste till Köpenhamn för att titta på originalet. Svaret var inte givet. “Jag har intresserat mig mycket för frågor runt kopia – original. Min masteruppsats handlade om det. Det finns olika kvaliteter. Originalet blir mer taktilt. Men jag tycker fortfarande reproduktionen var bättre.”

Fredrik Åkum. Fotograf Johan Wingborg

Matissetavlan har blivit utgångspunkt för flera nya målningar. ”Jag snodde färgskalan”, sa Fredrik Åkum utan att rodna. Han berättade om ett ständigt undersökande måleri: ”Jag målar gärna av mina egna målningar, och försöker hela tiden hitta kärnan i vad ett bra verk är.” Vissa teman återkommer han till, som ”det bortvända ansiktet” där betraktaren är i samma position som den avporträtterade. Snäva ”utsnitt” från ett intressant mönster är ett annat återkommande grepp. Fredrik använder både kamera och kopieringsmaskin i sitt bildskapande.

Han berättade också om sin passion för fanzine, handgjorda ”artists books” i liten upplaga. Han har medverkat i många fanzine-alster, bland annat ett som togs fram till Valands avgångsutställning. Upplagan tog slut på en dag!

Fredrik Åkum. Fotograf Johan Wingborg

Så avslutades en mycket intressant kväll. Tack alla som kom och lyssnade! Nästa vänträff blir 10 oktober då Lena From från Statens Konstråd ska berätta om konst- och kultursatsningen på miljonprogrammets områden.