Efter en resa till Lousiana – nedtecknat av Bosse Forsén

Lördag den 16 oktober 2022. Strax före gryningen. Lätt duggregn. Temperatur: 11 grader. Ingen vind att tala om. Plats för observationerna: Konstepidemin, Göteborg. Den väntande bussen fylls av 43 förväntansfulla resenärer. Målet: Louisiana konstmuseum. Sen iväg, efter att alla välkomnats av Vängruppens Marie Holmgren. Därefter bokstavligen i händerna på Robert och Ingmarie, våra chaufförer, som för oss söderut.

Medan solen tar sig upp bortom det mulna glider vi fram, i surret av alla morgonpigga samtal ombord, genom ett färgrikt höstlandskap. Längs vägen stannar vi till på Hallandsåsen, förses med nybakade ostfrallor, till vilka det bjuds kaffe och te. Roland Arvidsson rattar mikroköket med vana händer. Snart skall han ta mikrofonen och öppna dörrarna till dagens museibesök på vid gavel genom att ”ringa in” Weimarrepubliken och ge en vidare ram till höstens stora utställningssatsning på Louisiana – ”Det kolde øje – Tyskland i 1920’erne” och med denna en samtidigsammanhängande och fristående del med ett stort urval av August Sanders fotografihistoriskt banbrytande ”kollektivporträtt” av ”det 20:e århundradets människa”.

Med Rolands översiktliga, täta och innehållsrika introduktion till tiden mellan Tysklands sammanbrott och nazismens politiska dominans, tiden mellan 1919 och 1933, gavs en god bakgrund till att djupare förstå de verk som kom att presenteras för oss. Allt på så sätt utifrån ett historiskt, ekonomiskt, politiskt och kulturellt perspektiv. Under en tid av politiska spänningar, revanschistiska strömningar, politiska mord, och kuppförsök, våldsam inflation, arbetslöshet, socialt elände och fattigdom … växte det inte bara fram nödtvungna vardagslösningar på utmanande levnadsförhållanden, utan också ett säreget kulturliv präglat av en blomstrande kreativitet, med Berlin som smältdegelcentrum. Allt sammanfallande med införande av allmän rösträtt, en radikal syn på könsroller och sexualitet, liksom en rad av andra samhälleliga förändringar och tendenser som kom att prägla snart sagt alla de kulturområden som på olika sätt tematiseras på utställningen vi är på väg till: Konst i vid mening – uttryckt i måleri, teckningar, litteratur, foto, arkitektur, design, teater, film, musik …

Så har vi tagit oss över sundet, sakta kunnat njutit oss fram längs Strandvejen, med Öresund och den för ögat icke-synliga skånska kusten bortom Ven på ena sidan och en rad av arkitektoniska skapelser, allt ifrån äldre korsvirkeshus till moderna arkitektritade villor, på andra.

Framme vid målet. Strax efter halv elva, soltid. 16 grader i luften. Och solen tittar blygt fram och kommer att visa sig mer senare under dagen och göra parken till en skönt avkopplande och sinnesåteröppnande del i de utställningsmässiga såväl bokstavliga som bildligt omfattade kringvandringarna. Nu har vi fyra och en halv timme att ta del av allt det Roland öppnade för och som vi var och en i levande dialoger med konsten och oss emellan som tar del av den att förhoppningsvis berikas av. Vad som kommer att göra att vi inte fullt ut är desamma som träder in och som stiger ut ur denna konstens inspirerande oas och fristad har jag bara aningar om. Är det inte det all levande konst handlar om?!

Mättade av berikande konst återvänder vi sedan till Göteborg. På vägen hem vet de flesta av oss resenärer vad som erbjuds på dessa dagsutflykter, någonstans redan mellan Hälsingborg och Halmstad – en ombordservering av liten ostbricka, med ölkorvtilltugg och små cocktailtomater, vin och/eller vatten – allt medan höstmörkret återtar sin av oss alla opåverkade plats i det hela, men där jag tror att de flesta av oss hemvändande bär på ett eget ljus och säkert redan ser fram emot nästa utflykt i den engagerade Vängruppens regi.