Det blev en kontrastrik kväll – första timmen med Dorna Aslanzadeh som i sitt konstnärskap undersöker det som befinner sig bortom begreppsvärlden och andra timmen med scenkonstnären och improvisatören Tomas von Brömssen.

foto Björn Hellström

Att i ord försöka fånga in de idéer Dorna Aslanzadeh förmedlade om språket, rummet, berget, osynliga landskap låter sig inte göras i ett kort referat på prosa. – Allt är i en process och under tillblivelse, sa hon, och så är också mitt försök att fånga essensen i hennes presentation.  Jag börjar med det konkreta: Dorna Aslanzadeh har en utbildning från The National Film and Television School i London och studerade efter denna på Akademi Valand 2012-2014.

Hon har ateljé på Konstepidemin, sitter i styrelsen för Galleri Box och ingår med några kollegor i en konstnärsgemenskap, Kollegium, som utgår ifrån ”en vision om konsten som vänskaps- och kärlekshandling” och ett manifest som omfattar 21 riktningsgivande idéer om öppenhet, sökande, transcendens … Rent praktiskt arbetar Dorna Aslanzadeh främst med skulpturala installationer och filmer.

– En installation ser jag som en poetisk handling, säger hon. Romankonsten är linjär. Poesin bryter upp gränser, öppnar för tolkningar och det vill hon också att hennes skapande ska göra. Språket är en egen varelse, liksom berget är det, betonar hon. Under presentationens gång refererar hon ett par gånger till olika lyriker, bland andra till Phyllis Webb och Tomas Tranströmer. Titlarna på hennes verk är också poetiska, till exempel Att träda över och träda fram, Minnena ser dig, I am still Here, Nothing moves me …

Dorna Aslanzadeh visar exempel från några olika installationer och videoverk, bland andra en video, End of the world, med animerade och sjungande dödsmasker och ett par ytterst subtila installationer, så subtila att de nästan inte kan uppfattas. – ”Ingentinget” måste tillåtas. Det som i första anblicken verkar tomt, är att det ligger utanför vår perception, säger hon och berättar vidare att hennes återkommande teman är Tiden, Språket, Berget – flödet/rörelsen, tolkning/beskrivning, det fasta/det som är/det som var före oss – och de ingångar till verkligheten dessa bjuder. Den röda tråden är samtalet, det mellanmänskliga. Hon vill ”avcentrera” jaget och söka förstå hur det skulle vara att befinna sig i någon annans kropp. Detta säger hon sig försöka göra genom den curatoriska verksamhet som hon ibland också arbetar med.

foto Björn Hellström

Dorna Aslanzadeh har haft utställningar bland annat i St Petersburg, efter en månads residens i Röstånga vid Söderåsen på Röstånga konsthall, på Galleri Box och Galleri Konstepidemin …Hon har deltagit i kortfilmfestivaler och hon fick 2018 Göteborgs stads kulturstipendium och nu i våras också Västra Götalandregionens kulturstipendium.

Dorna Aslanzadeh berättar att hon delar in konsten i den som skrivs med litet k och den med stort K. Konsten med det lilla k:et är det som traditionellt räknas till konstvärlden: institutioner, kritiker, de stora namnen, konsthistorien. Den med stort K står för estetiken, skönheten. Det är den med stort K hon viger sitt skapande åt.

foto Björn Hellström

Efter pausen stod han där framför oss, en skäggig Tomas von Brömssen, som varit inbokad som gäst sedan lång tid, men på grund av pandemin varit tvingad att ständigt skjuta upp sitt framträdande för Vännerna. Vad var det som fick honom att bli skådespelare? – Någon sådan fanns inte i släkten, berättar han och fortsätter – och jag hade inga drömmar om att stå på någon teaterscen. Vi var en helt vanlig familj. Jag läste Kalle Anka och Vilda Västern. Pappa målade lite och jag tecknade en del. Det var några gymnasiekompisar som stakade ut hans bana, triggade honom att söka till scenskolan. Han hade gått latinlinjen och kunde inte som kompisarna bli ingenjör eller tekniker. Första inträdesprovet gick inte alls bra, men Tomas von Brömssen hade fått blodad tand och började med studentteater och Teater Fem, sökte åter till scenskolan i Malmö och denna gång kom han in. – Det var nog för att jag lyckades med improvisationsdelen. Jag fick uppgiften att improvisera kring Du är arvinge till Dödskallegrottan. Jag improviserade på och efter en stund hörde jag juryn gapskratta. Då visste jag. Jag var på rätt plats.

Tomas von Brömssen har spelat teater på många olika scener främst i Malmö och Göteborg, men det är underhållare han helst vill vara. – Jag har aldrig drömt om att stå på scenen och spela de ”stora” rollerna. Jag vill spela revy, locka till skratt. Drömpubliken när man gör provspelningar för att känna hur ett manus bär är 10 undersköterskor. Är det roligt så svarar de direkt.

Teveserien Albert och Herbert blev ett lyckokast och Sten-Åke Cederhök en kär och uppmuntrande vän. – Han bekräftade och stöttade mig hela tiden. Han blev nästan min pappa på riktigt. Och efter den serien kunde jag sätta upp min egen revy. Det är nog det bästa jag gjort. Det kan tyckas vara ett pretentiöst projekt, men det blev väldigt lyckat!

Jag blev populär också i Norge och det var roligt. När norrmännen är glada, ja då är de väldigt glada!

Tomas von Brömssen bjöd Vännerna på en underhållande och skrattfylld stund, kryddade sin presentation med att dra en vits och berätta anekdoter bland annat från olika filminspelningar: Hur han tack vare medverkan i Göta kanal 4 fick fånga kräftor i kanalen och avnjuta dessa i Töreboda, hur den egensinnige regissören Bo Widerberg litade till skådespelarnas förmåga att improvisera direkt i ögonblicket, en annan hur Tomas von Brömssen en gång kände sig förföljd av en man i huvtröja, det var under inspelningen av Mitt liv som hund, mannen kom närmare och närmare och säger till den alltmer obekväme Tomas von Brömssen – det är du som är jag … i filmen alltså! Vi fick också veta att en av Tomas von Brömssens förebilder är den schweiziske mångkunnige clownen Grock (1880-1959) och att filmklipp från några av dennes föreställningar finns att se på nätet.

foto Björn Hellström

Tomas von Brömssen avslutar sitt framträdande med att berätta hur han och Ulla Skoog köpte var sin dator och hur han började använda det ritprogram som fanns i den. Några bilder fick Vännerna se prov på. Tomas von Brömssen bjöd vidare på bilder av etsningar han gjort under den senaste tiden.

Bildskapare, musiker, skådespelare, underhållare … Det var med varma applåder Tomas von Brömssen tackades.

Ulla Forsén