Förunderliga djur och förunderliga ljud, konstaterade en av de lyhörda deltagarna efter senaste träffen i 8:an. Ytterligare en bra programkväll med Konstepidemins Vänner, kort sagt. Fullsatt, så klart.

Eric Langert

Eric Langert

Anna Svensdotter

Anna Svensdotter

Hur ska man göra en kort presentation av Eric Langert, i synnerhet som han själv har svårt med titeln ”konstnär”? Karln fullständigt svämmar över av fantasi och kreativitet och dessutom är han en enastående berättare om sina skapelser. För den bredare publiken är Eric förmodligen mest känd för de förunderliga djuren – krokodiler, strutsar, fåglar… Alla gjorda av de mest överrumplande material – bildäck, radiatorer och snart sagt vad som helst – formade till spännande, uttrycksfulla varelser. Han utställning ” Min djuriska park” har turnerats av Riksutställningar i 20 år! De´ ni.

Eric Langert har varit verksam på Konstepidemin i 23 år och i hans ateljé växlar uppdragen. Inte sällan handlar det om avancerad scenografi. Eller grejer till en lekpark. Eller en fontän eller skulptur för offentlig utsmyckning… Det blev en minnesvärd presentation av ett väldigt skiftande jobb Eric svarade för inför Vännerna. Jag undrar om han går med på att jag kallar honom Multikonstnär med ett osedvanligt ymnigt fantasiflöde. Förmodligen inte…

Gästartist nr 2 denna afton var Anna Svensdotter. Förunderliga ljud, på min ära. Anna är en fantastisk musiker som med sina flöjter framkallar och tolkar de häftigaste ljudbilder som komponerats av nu levande musikkonstnärer. Anna visade vilka noter hon spelar efter – fullständigt förunderligt och obegripligt för en fåkunnig. Men när hon spelar växer fram stor och spännande ljudkonst.

Det har tagit många år och lång studietid för Anna Svensdotter att nå den skicklighet hon besitter som artist och musiker. Flöjt har hon spelat sedan barnaåren. Via kommunala musikskolan i Karlskoga, folkhögskola i Jönköping och Musikhögskolan är hon nu eftertraktad modern musiker med internationellt kontakter, sedan en tid med egen ateljé på Konstepidemin.

Jag skriver inte musik själv, men ägnar mig åt tolka andras. Försöker ge röst åt andras tankar.
Samtidigt försöker Anna Svensdotter komma bort från ”det vackra”, som hon uttrycker det. Mozart och grabbarna ljuder numera ganska sällan ur hennes flöjter. Men den ljudkonst som Anna bjuder på, både live och på skiva, är skimrande vacker nog. Den som har öron, hen höre.