Så tog vi då bussen i riktning mot Oändligheten,  eller Uendligheten  som det heter i Danmark. Det är också titeln på den omfattande utställning av Yayoi Kusamas konst, som visas i höst på Lousiana.

Ett minst sagt märkvärdigt konstnärskap av denna mångsidiga japanska, vars verk nu intagit stora delar av Lousianas salar. Överrumplande i mängd, så skiftande i uttryck och form, att man som besökare häpnar och undrar hur sjutton en människa kan hinna med så mycket…

OK. Kusama har ju hållit på med sitt udda skapande sedan strax efter födseln i Japan 1929. En stor del producerat i New York från 1958 och vidare… men ändå. Popkonst, minimalism, installationer, film, mode – ett flöde som i alla detaljer klart visar vem som äger detta ymnighetshorn – Yayoi Kusama. Som skapare är hon outgrundlig, vågar jag påstå. ”Prickar och pickar” skulle mycket väl fungera som undertitel i hennes resa mot Oändligheten.

Kring detta och mycket annat kunde vi, Konstepidemins Vänner, fundera under denna ljuvliga höstlördag i Lousiana i Humlebaek. Detta konstcentrum är alltid värd en resa och särskilt trevligt är det att göra den med Vännerna.

När vi anlände denna lördag var det trångt i porten. Premiär för Kusama och sista dagen för den vidsträckta Afrikautställningen med konst, hantverk och inte minst arkitektur. En spännande visning av det storslagna som sker över snart sagt hela denna sjudande kontinent.

Samtidigt som ett annat stort dragplåster i höstutställningarna – Lucian Freud – är representerad med en försvarlig mängd grafik. Fantastiskt, kort och gott.

Med virvlande sinnen av alla intryck och ganska trötta fötter efter fyra timmar i konstsalarna var det riktigt gott att ta plats i bussen för hemresan. Och jisses så snabbt den gick, som alltid då vi är på resa. Så är det när man umgås med Vänner, delar upplevelser och förtär lämplig färdkost. Nu gäller det att anmäla sig till nästa resa!