Höststarten för Konstepidemins Vänner blev precis så välbesökt och spännande som önskat var. Drygt 50 vänner kom och fick en spännande inblick i två konstnärskap som det talas om i allt vidare kretsar, både här hemma och i fjärran trakter med andra språk.
Gemensamt för Camilla Engmans och Tomas Lundgrens skapande är att båda sedan några år har sina ateljéer på Konstepidemin. I övrigt är det svårt att finna likheter. Två relativt ”nya” målare, om än med gedigna utbildningar och verksamheter i grunden, men med vitt skilda uttryck och motivval i bilderna
Camilla Engman ser sig själv som upptäcktsresande. Trots att hon med sina illustrationer och grafisk formgivning nått stora framgångar, tvekade hon länge innan hon betraktade sig själv som Konstnär. Hon kände sig inte bekväm med titeln, en process som är gott och väl avklarad i dag. Det ger hennes måleri välgrundat besked om. Camillas ”upptäcktsresor” och bilder har nått stor publik vida omkring, i USA, Canada och flera andra länder. När hon startade sin blogg kunde hon räkna i snitt 2 000 besökare per dag som kollade hennes bilder – worldwide. Enligt Camilla arbetar hon intuitivt med drömmar och upplevelser, ofta gestaltade i dockliknande figurer. Berättelsen kommer till under skapandet. Något som stämmer väl överens med hennes bokillustrationer, inte minst. Kulturglada göteborgare minns säkert hennes affisch för Göteborgs Filmfestival 2009. Sedan en tid också en väggmålning i entrén till Folkan vid Järntorget. Kolla in den!
Tomas Lundgrens målningar lämnar ingen oberörd. Porträtt – stora, små – målade i gråskalor. Fanns begreppet ”avskalor” skulle jag använda det. Här möter betraktaren bilder av människor som Tomas i sin tur mött i arkiven. Ofta anonyma, med ett dolt lidande eller öde, som tar form i betraktaren. Med dessa arkivfoton som motiv, bland annat från det rysansvärda Rasbiologiska institutet i Uppsala, skapar Tomas sin uppmärksammade konst. I och med att många arkiv nu digitaliserats – sjukhusbilder, förbrytarfotografier, id-foton etc. – saknar han absolut inte motiv för sitt måleri. Det tog några år, bland annat via Domen i Göteborg och Konsthögskolan i Malmö, innan Tomas fann den form han vill arbeta med. Det är just detta särskilda porträttmåleri, där till och med färgskalan är minst sagt minimerad men uttrycket desto starkare.
Både Camilla Engman och Tomas Lundgren är två målare och ateljeister på Epidemin som det skall bli särskilt spännande att följa.
Nu väntar en resa med Konstepidemins vänner till Louisiana. Och ses vi inte då, så missa för allt i världen inte nästa afton med Vännerna. Då blir det personligt med Sissela Kyle och Elisabeth Åström. Vi ses!