Åsa är född 1963 i småländska Tranås och flyttade till Göteborg 1993. Efter många år i Haga och Linné bor hon numera strax utanför staden, i Jonsered.

Grundtonen i hennes konstnärskap finns i ett djupt och starkt engagemang för ett inkluderande och jämlikt samhälle. Humor, politik och musik är hennes metoder för det sceniska uttrycket i de verk hon arbetar med. Under de senaste åren har hon allt mer medvetet arbetat med scenkonst som baseras på verkligheten. Hon gräver gärna ännu djupare och skapar direkt “faktaredovisande scenkonst”.

Åsa kommer ur och är utbildad i en tradition av samskapande. På senare år har hon velat utforska regifunktionen. Istället för att ge all “makt” till en person, bjuder hon in till ett samskapande regiarbete. Ett regiarbete med ett flerhövdat konstnärligt team där hon samlar ett kluster av erfarna konstnärsfunktioner och i en slags workshopform mejslar fram materialet – och till slut ett färdigt, samregisserat resultat. Hon är den drivande och den som är kunnig i materialet och står på scen, men vägleds och utmanas av det konstnärliga klustrets nedslag under vägen.

Hon ser på komik på scen, både utifrån egen erfarenhet och som regissör, med övertygelsen att det viktigaste är att hitta och behålla en tillit i rummet – en tillit som gör prestationen sekundär och presentationen, det vill säga närvaron och innehållet, primär.

Därefter kan hon, till exempel som komiker, välja att prestera utifrån sina specifika färdigheter. ”The essence is the presence.” I hennes fall kan det handla om att växla mellan sorg och skratt, att rakryggat yppa sanningar, pendla mellan perspektiv och inget perspektiv alls, åka rullskridskor, brista ut i smärtsamt munspelande, sjunga vackert om sorg med humor, loopa basmunspel och ropa ut i en jämmer­sångsång. Kanske låter hon till och med sin clown och allra första scenpersona, Hyacynthia, komma till tals – kliva upp på sin Ellen Key-pall och hålla ett tal, om hon kommer i klänningen…

Hennes önskelag – det konstnärskluster hon arbetar med – deltar inte nödvändigtvis i sina konstnärsfunktioner eller spelarpositioner, utan som de erfarna utövare de är, med sin blick. Hon vet att de ställer obekväma frågor och kommer med konstruktiva idéer av konstnärligt medmänskliga skäl, snarare än spekulativa.