Fjäll och fotografi väcker en djupgående bild inom oss och omfattar toppar, vidsträckta vyer och dramatiska himlar. Hendrik Zeitler skapar sina fotogram genom att avbilda delar av landskapet direkt på fotopapper på plats, mitt i totalt mörker och skyddat av ett svart tält. Dessa konstverk framstår som abstrakta, men är samtidigt mycket precisa när det kommer till form och skala. Genom att noggrant registrera GPS-data kan vi återvända och observera förändringar, då den subarktiska miljön är extremt utsatt för klimatförändringar.

Fördjupande text

Klimatförändringen är ett faktum, och den hotar den känsliga balansen som gör livet möjligt för oss i holocentiden, som nu sakta ersätts av antropocen. Ett förändrat klimat påverkar växtlighet, djurliv, vattennivåer och även vår möjlighet att odla grödor och att bebo platserna som vi nu lever på. Arktiska och subarktiska regioner är särskilt utsatta, och indikatorer för dessa förändringar. Området kring sjön Torneträsk, i de svenska fjällen långt norr om polcirkeln, är känt som särskilt rikt på växtlighet och djurliv. Abisko, som ligger där, är en av Sveriges första nationalparker och har även en rik historia av både samisk befolkning, turism och besök av konstnärer.

Abisko 1:1 är en serie kameralösa bilder, även kallade fotogram. Det betyder att originalbilderna (71×110 cm för färgbilderna, respektive 60 x 48 för de svartvita) har exakt samma storlek som objekten som är avbildade. För att ta dessa bilder använder konstnären ljuskänsligt mörkrumspapper som han exponerar med en blixt i direkt kontakt med de avbildade föremålen. Bilderna är tagna på natten och pappret skyddas med ett provisoriskt mörkrumstält som Hendrik bygger för varje exponering. När han exponerar är han i direkt kontakt med motivet, känner efter dess begränsningar med sina händer och sin kropp – en process som är långt ifrån landskapsfotografens konventionella vy, snarare kan det påminna om hur till exempel nattlevande djur upplever sin omgivning. För varje bild registrerar Hendrik även exakt GPS-data för platsen som gör det möjligt att gå tillbaka över en längre tid och hitta spår av ett förändrat klimat.

Medan färgbilderna framstår som negativa avseende exponeringen är de svartvita bilderna tagna på positivpapper. Det förstnämnda pappret blir mörkt när det utsätts för ljus medan det svartvita blir ljusare vid exponering. Skärpa uppstår i kontakt med pappret. Utsnitten kan planeras men är svåra att styra exakt. Det för oss ovana sättet att avbilda och ljusföroreningar, trots att dessa är lindriga i fjällen närmar sig bilderna ofta det abstrakta. Ibland kan våra tankar även ledas till historiska fotografiska experiment som Strindbergs celestografier.

Bilderna kan ses i ett sammanhang där konstnären är intresserad av fotografins gränser, där han fjärmar sig begrepp som frusen tid, exakta utsnitt eller vad en kamera är – medan kameran i detta fall är helt frånvarande och bara en unik bild skapas direkt på plats.

Hendrik Zeitler

I sitt arbete är utgångspunkterna ofta politiska och står i relation till hans biografi, men alltid parat med ett djupt intresse för den fotografiska processen, dess historia och möjligheter.

Många av hans arbeten framstår som dokumentära, som aktivistmiljöer i Norge och Sverige som registreras med storformatskameran – en dokumentation av platser som snabbt förändras eller försvinner medan de knappt lämnat något avtryck i vår historieskrivning.

En annan bildserie porträtterar kor inom mjölkindustrin i typologier där endast ljuset och djurens ansiktsformer skiftar, där metoden både framhäver och suddar ut artgränser.

Med en bakgrund inom naturfotografi är landskapet ständigt återkommande i Zeitlers arbete. Platsen där han fotograferar har dock sedan en lång tid blivit snarare förortsmiljön kring Göteborg i stället för Alaskas vildmark där han rörde sig under nittiotalet. Hemorten Hammarkullen har blivit central där arbetet rör både platsens historiska geografi, våra förväntningar och Zeitlers personliga liv. I en bildserie förvandlas hans lägenhet till en camera obscura och tar bilder av sin egen omgivning medan en storformatskamera i rummen registrerar dessa spegelvända bilder på väggar, tak och golv under exponeringar som ofta varar i flera dagar. I andra bilder följer han människors spår i skogar och grönområden mellan husen, fotograferar kojor, stigar, sittplatser och annat som skapats där. I serien Open Shutter Hammarkullen suddas begreppet om ”frusen tid” ut fullständigt genom att låta kameran registrera landskapet under många timmar eller hela dagar, ofta med solen eller månen som tidsmarkör. Det exakta bildutsnittet förlorar däremot sin betydelse i serien 20s, som inte bara är exponerad under cirka 20 sekunder utan där kameran rör sig parallellt med hus, vägar och skogar, med resultatet att landskapet delas upp i sina horisontella beståndsdelar.

De senaste åren har mycket av Zeitlers fotografiska projekt skapats helt och hållet utan kamera. Motiven exponeras direkt på ljuskänsligt fotopapper, exponeras med hjälp av en blixt i skyddet av ett mobilt mörkrumstält. En längre serie fick titeln 1:1 Hammarkullen, där titeln anspelar på skalan där motiven avbildas exakt lika stora som i verkligheten.

Metoden, som historiskt ofta bara har varit experiment vid sidan om fotografers vanliga arbete, flyttar ut från mörkrummet till landskapet där plötsligt bara det som finns omedelbart framför pappret avbildas. Förutom i Hammarkullen har Zeitler arbetat med kameralöst fotografi i Göteborgs botaniska trädgård, på ett träsk där han avbildade martallar med två meter stora fotopapper samt i fjällmiljö.

Zeitler visar sina bilder både i utställningar och publicerar dem som fotoböcker. Vid sidan av sin konstnärliga verksamhet undervisar han i fotografi vid Göteborgs universitet.