På kvällens vänträff blir det sång, musik och dans ackompanjerad av orientaliskt slagverk av den mångsidiga artisten Anna Ottertun. Dessutom bjuder konstnären Lars Fernell in oss på en oväntat resa från yttre tecken som tar sig in i våra inre rum.
Anna Ottertun beskriver sig själv som ”det omätbaras försvarare”. Eller med hennes egna ord:
– Jag väljer att skapa. Jag väljer kärleken, att tro och att hoppas. Jag väljer glädje, musik, dans, yoga, diverse tungotal, ja allsköns kommunikation! Med händer, fötter, armar och ögon, känslor, fantasier, tankar och drömmar, i alla väder, tills döden skiljer oss åt!
– Rösten är mitt huvudinstrument, men jag spelar också orientaliskt slagverk, piano och gitarr. En del av min tid ägnar jag åt att skriva musik och sångtexter, ibland själv, ibland tillsammans med andra, som exempelvis i “Mor” där jag skriver texter till Filip Bagewitz musik. Utöver de grupper jag regelbundet arbetar med har jag under min långa karriär deltagit i många olika musik/performance-och-opera-sammanhang, på olika håll i världen (ex. Danmark, Storbritannien, Kongo, Rwanda, Italien, Irak, USA och Palestina).
– Jag har utbildat mig vid Högskolan för Scen och Musik (HSM) i Göteborg och på “Det Jyske Konservatorium” i Danmark. Men några av de största lärdomarna kommer förstås utanför skolans väggar och då vill jag nämna Talal Ismail (Mosul, Irak) min vän och mentor inom den arabiska sången, samt Line Tjørnhøj, en dansk kompositör, som jag regelbundet har samarbetat med, framförallt i hennes nyskapande operaverk.
– Jag håller också regelbundet workshops i sång, kör och slagverk för bl.a. kulturskolepedagoger, körer och privatpersoner. Under åren 2001-2011 var jag deltidsanställd som musiklärare på Lindhaga särskola, där jag byggde upp en musikundervisning baserad på individuell träning (musikterapi), orkester (med förenklade instrument, bl.a. Soundbeam) och musiklek (kreativt skapande i drama och rörelse). Tiden i särskolan har präglat mig mycket och lärt mig nya sätt att kommunicera genom tecken, bilder och beröring (taktil kommunikation), något som jag har stor nytta av i mitt arbete som musiker, konstnär och medmänniska.
Lars Fernell är den mer intellektuelle konstnären som skapar skulpturala och grafiska ”tecken” och ”instrument” vilka leder till tolkningar mot våra inre världar.
Så här beskriver han själv sitt konstnärskap:
– Det handlar om de världar som människan genom tiderna försökt bemästra med olika redskap och tecken, de världar som det automatiska klottret kanske kan ge oss en antydan om. Fragment av sådant klotter har bearbetats via dator och litografiska tryck till tecken som Strindberg säkert skulle kunnat läsa in åtskilligt i.
I sina höga, smala ”montrar” har han samlat fragment av minnen från indiska impulser och från stora sportbragder. Men också från ohyggliga ”hjälpmedel” för att dämpa psykoser, instrument som användes före lyckopillrens tid. Kanske finns här några samband att begrunda.
Lars Fernell rör sig i ett nutida sökande av de livsdimensioner som vi, i vår ”upplysta” tid, förkastat, men aldrig riktigt glömt. Hans verk är som arkeologiska fynd men mer öppna för fria tolkningar.