Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin logo
Konstepidemins vänner

Anne Pira & Richard Widerberg

Richard Widerberg arbetar med ljudkultur som inbegriper allt från historiska ljud till ljuddesign, ljudkonst och musik. Anne Piras bilder utgår ofta från växter och blommor men ibland från en färg, en gest eller ett ljud. Hon intresserar sig för hur något är och hur det kan gestaltas.

Richard Widerberg om sitt arbete med ljudkultur:

Begreppet ljudkultur inbegriper allt från hur ett samhälles ljud historiskt har utvecklats till ljuddesign, ljudkonst och musik. Många av mina projekt innehåller någon form av ljudkultur där olika aspekter av lyssnande är viktigt. Exempelvis arbetar jag med ljud och berättelser från ett kulturarvsperspektiv i projektet Ljud och berättelser från Norra Vånga.

Jag genomför löpande så kallade ljudvandringar för att uppmärksamma hur en viss miljö låter. Det kan också handla om en ljudkomposition, ljuddesign eller soundscape för utomhus eller inomhusmiljö. Jag har också arbetat med ljuddesign för film. Att arbeta med ljudkultur inbegriper självklart också inspelning och bearbetning av ljud.

I ljudkultur ingår musik där jag som musiker arbetar mer experimentellt än traditionellt. Jag utvecklar så kallade nya musikaliska gränssnitt som innebär nya sätt att interagera med musikinstrument där instrumentet oftast är elektroniskt. Kan exempelvis vara för pekskärmar, smarta mobiltelefoner, spelkonsoler, textilier, rörelser.

Anne Pira: Att tala om det som inte går att säga

Mina verk utgår från växter och blommor, men det kan också vara något annat, till exempel en färg, en gest, ett ljud. I första hand är det frågan om hur något är som intresserar mig och hur det kan gestaltas i ett verk, alltså hur något svarar mot något.

Materialet är av betydelse och bärande. Jag tänker alltid på rummet. I en utställning förhåller sig verken till varandra och till rummet som sådant. Ett upptejpat pappersark ovanför ett varmvattenselement är anspråk som gör anspråk på att inte ta något (särskilt) i anspråk. Verken är konkreta. Arbetet är konkret. Arbetet är prövande och handlar om den uppmärksamhet jag ger till materialet, tinget, rummet.

Jag arbetar för det mesta i skala 1:1 och i material som jag vill kalla obeständiga, förgängliga. Ord och begrepp som jag vidare tänker är relevanta i mitt arbete är process och slump/tillfällighet. Om allt det här samtalade jag med översättaren Linda Östergaard i november 2017. Samtalet ägde rum på Göteborgs stadsbibliotek och i anslutning till min utställning BL-OM-MA SK-A-LA på Galleri 54. Vi talade även om det går att tala om verket. Östergaard skriver såhär (en mening som jag delar) i förordet till Ingeborg Bachmans Utplåna fraserna: Det går att säga mycket om något genom att tala om det som inte går att säga…att kringgående rörelser, kantade av tvivel, ibland kan leda tanken närmare de brännande ämnena än vad en linjär framåtrörelse förmår.