Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin logo
Utställning

Bo Söderström

Utställningen invigs av Thomas Millroth kl 13.00 på vernissagedagen den 28 oktober
fri entré, välkommen!

 

Arne Törnqvist noterade för länge sedan de minimala skillnaderna i Bo Söderströms måleri. Det kan vara en ton, gränser mellan ytor. Eller materialet. Han talade om, ”en lätt krusning på Intets yta”.

I hans målningar finns flak som vänder sig, vrider sig mot varandra, ibland är skillnaden mellan ytornas färger ganska liten. Men den kan också vara ett språng för ögat. Ändå uppstår alltid ett slags stilla stämning av långsamma rörelser. Då jag tänker på den yta Törnqvist skrev om så är det inte fråga om en yta med en bakgrund; nej, ytan är snarare ytor, former som på sitt stilla vis strider om att dominera bildens scen. Alltid i osäker balans. Det är bara med ögat vi kan förvandla något till bakom och ett annat till framför och tvärtom. Målningarna är en sorts energi för blicken. Ett visuellt material. Som ju sannerligen också korresponderar med det faktiska materialet. För Söderström är noga med just det hantverkliga, temperans schatteringar och förmåga till djup i samma färg, pastellens fysiska betoning av bilden. Konsistens, höll jag på att skriva, men visst stämmer det. Pastellerna är inte bara olika klassiska grundformer som spelar med varandra i balansnummer, varje bild, varje färg, varje yta lockar nästan till beröring. Alltså, Söderströms bilder är på ett klassiskt vis abstrakta, eller konkreta, om ni föredrar det språkbruket, men han har lyft alla kompositionerna ur den ingenjörsaktivt konstruktiva traditionen för att låta dem bli sinnliga objekt.

Och det som anas i fingertopparna genom ögonen är sådant som kan översättas till gränslinjer, där ett vibrato uppstår, för det är nästan aldrig knivskarpa skillnader i bilderna. Färgen släpper in ljuset och sinsemellan släpper färgfälten över energi till varandra så att svårfångade klanger uppstår.

Precis som man kan tala om övertoner i musik skulle jag gärna beskriva de olika målningarna som dolda rum, ehttps://vimeo.com/241043789tt slags efterbilder som gör ytorna till något mycket mer än begränsade fält.

Små skillnader ger stora upplevelser.

Thomas Millroth

Se dokumentationen av Gudrun Åsling när Thomas Millroth invigningstalar om Bo Söderströms verk.