Camilla visar några få blommor i slutstadiet av deras varande. Hon upplever dem intressantare som objekt, i sin form och struktur och även den fördjupade doften.

Det började med att hon hade svårt att ta in dahlians överpraktfullhet. Först när den hade blivit lite ödmjuk i sitt förfall kunde hon försöka närma sig den. Pingstliljans vissna sköra pappersartade blomblad och tulpanens förvandling från stel och perfekt till glansig och livfull som utblommad kändes också spännande att avbilda.