Minnets territorium är en soloutställning med konstnären Dominika Kemilä. Minne, från latinets memoria, förmågan att minnas. Territorium, från latinets terra, land, torium, till den som innehar rätten till ägande. Med rötter i minoritetsbefolkningar i f.d. Sovjetunionen bearbetar konstnärskapet folkmord, deportation, förföljelse, exil och trauma. Kemilä har sitt ursprung i det historiska landskapet Ingermanland, i Vitahavskarelen och Belarus.

”För att utplåna minne, samhälle och identitet krävs det att människor eller deras kontakt och kunskap med dessa minnen utplånas, vilket betyder dess platser, objekt och relationer. I december 2021 stängde den ryska regeringen ner människorättsorganisation Memorial, grundad 1989 för att kartlägga brott begångna av Sovjetunionen. Brott mot den egna befolkningen stannar inte inom ett lands gränser. Istället är de gränsöverskridande. De påverkar i generationer och orsakar komplex identitetsförlust och existentiell förstörelse” – Dominika Kemilä.

Kemilä rör sig i en växelverkan mellan historisk och personlig amnesi. Med platsspecifika handlingar triggar hon fram minnen i relation till vad som blivit förbjudet och utplånat. Konstverken på utställningen har sin utgångspunkt i performance. Sönderslitna kläder och sjukhuslakan från svenska beredskapslager från 1950-talet har masserats eller sparkats in i grus, sand, jord och gyttja. Det är material som fått sin slutliga form i skulpturer, målningar och reliefer.

I dialog med ett förlorat språk arbetar hon på platser, ofta gränstrakter, i Sverige, Norge och Finland kopplade till andra världskrigets krigsfångar. I Göteborg använder hon platsen för att arbeta med det omedvetna, bearbeta trauma, betona frånvaro och fysisk distans, helt enkelt för att sätta exilens arv i centrum. Genom dualismen mellan våld och sorg pendlar processen mellan behoven att uttrycka vrede och känslighet.

Om konstnären

Dominika Kemilä (f 1985) är från Karlstad och nu verksam i Göteborg. Dominika använder sig av skulptur, måleri, performance och video för att utforska utplåning och tillhörighet genom minnesaktivering och platsspecifika handlingar. Kemilä har sina rötter i flera minoritetsbefolkningar som tidigare existerade i f.d. Sovjetunionen. Hon har ingermanländskt, vitahavskarelskt, samiskt och polskt ursprung. För att ge form åt en förlorad identitet och för att betona den subjektiva erfarenheten i kollektiva trauman skapar hon konstverk, ofta med sönderslitna leriga kläder, som behandlar frågor kring död och utrotning. Hennes drivkraft är själva utforskandet och hon kombinerar sitt intresse för litteratur, idéhistoria, statsvetenskap, psykologi, historia samt vandring och omsätter det i konstnärlig praktik.

Kemilä arbetar tvärvetenskapligt och hennes process, minnesaktivering, innefattar att arbeta med det omedvetna, söka i krigsarkiv, genomföra intervjuer och fältresor i gränstrakter. Hennes arbeten har visats i både Sverige och Norge, senast i den juryvalda utställningen Comforting the Machine på 3:e Våningen, GIBCA Extended (2021). Tidigare har hon ställt ut på bl a Steneby konsthall (2021), Rackstadmuseet (2020), Virserums konsthall (2020), Gustavsbergs konsthall (2020) och Kristinehamns konstmuseum (2019). Hon har valts till gästkonstnär på Lademoen kunstnerverksteder i Trondheim (2020), Kunstkvarteret Lofoten (2018) samt Vadsö kommuns gästateljé (2018). Hon har tilldelats flertalet stipendier bland annat arbetsstipendium från Konstnärsnämnden och kulturstipendium från Västra Götalandsregionen.