Eva Hild är keramiker och gör framför allt skulpturer i vit eller svart stengodslera. Hon beskriver själv sina verk som uttryck för hennes inre rum där känslorna kan vara motstridiga och konfliktfyllda.
– Jag försöker undvika att hamna i det alltför harmoniska. Skulpturerna gestaltar min inre berättelse. De kommunicerar kontraster och en dubbelhet – närvaro och frånvaro, luft och materia, styrka och skörhet, säger hon.
Eva Hild gick ut HDK 1998 och är numera en internationellt välkänd och efterfrågad skulptör. Hon ställer ut på gallerier och konsthallar över hela världen och är representerad på Nationalmuseum i Stockholm och på flera utländska institutioner, bl.a. Musee de Sèvres i Paris, Museum of Arts and Design i New York och Museum of Modern Ceramic Art i Japan.
Hennes skulpturer finns också på flera offentliga platser i Sverige. Verket ”Binär” är placerad utanför Finansdepartementet i Stockholm och skulpturen ”Rubato” har fått sin plats framför ingången till Malmö Live Konserthus. Skulpturen Rubato – som betecknar ”flytande eller rörlig musik” – valdes ut av en bedömningsgrupp med följande motivering som fint fångar in Eva Hilds verk:
”Denna konstnärliga gestaltning inspireras av längtan efter och känslan i den ljuva musiken. Verket transformerar musiken till levande mjuka former som tycks vara i ständig rörelse. Det ger betraktaren fria associationer, nya tankar och drömska bilder. Rubato intar platsen, fångar din blick – och ljuv musik uppstår.”
Eva Hild utbildade sig som ung till sjukgymnast och kroppen har fortsatt att intressera henne. Hennes skulpturer kan också beskrivas som fysiska kroppar som söker balans mellan symmetri och asymmetri. De tidiga verken handlade till stor del om tryck och press mot den tunna vägg som omslöt hennes inre rum. Så småningom bröts kärlet upp, förgreningar och hålrum uppstod i hennes skulpturer. Ibland har det funnits mer luft och tomrum än materia. Hennes verk överraskar ständigt, de vrider sig, öppnar sig, sluter sig och är svindlande vackra!
Olle Niklassons liv har kantats av musik, musik och ännu mera musik. Han har utsetts till Sveriges ledande musikteknikjournalist, utbildad vid Göteborgs Universitet och Musikhögskolan. Efter avslutad utbildning arbetade han som musiker, kompositör och producent parallellt med undervisning vid Musikhögskolan i Göteborg.
Han har medverkat på ett hundratal skivinspelningar med svenska artister och turnerat i Skandinavien, Europa och USA med bland andra Ron Wood i Rolling Stones. Dessutom har han arbetat som frilansjournalist för tidningar som Musikermagasinet, Filter, MacWorld, Studio, Fokus och brittiska Computer Music med musikteknik och arkitektur som specialområden.
Efter alla år i musikervärlden med punkare, proggare, symfoniorkestrar och Rolling Stones-medlemmar växlade han spår och arbetar numera som kulturskribent. Han skriver regelbundet om konst i Zenit, Konstnären och nättidningen Omkonst. Han har också hunnit med att skriva två böcker som speglar hans bredd vad gäller kultur. En bok handlar om mat, ”Lök på laxen”, en etymologisk kokbok, den andra har titeln ”Fyrtiotvå hus och en bockkran i Göteborg”, en väldokumenterad och oavbrutet intressant bok om arkitektur i Göteborg.