Konstepidemin visar Kropparnas arkiv, en film av Christina Olofson med konstnären Eva Dahlin. Därefter ett samtal mellan Christina Olofson & Eva Dahlin om skapandeprocesser.

Lördag 13 januari

13.00 – 14.00 Filmvisning Kropparnas arkiv
14.15 Samtal med Christina Olofson & Eva Dahlin
Plats: Ateljé 201, Konstepidemin (ADAS musikaliska teater)
Fri entré

Vem glor på vem? Vad driver människan?
Kropparnas arkiv är en film om att sätta konstnären i förhållande till ett annat område än det förväntade. Filmen skildrar konstnärens möte med den naturvetenskapliga forskaren. De möts i nyfikenhet inför varandras olika sätt att betrakta verkligheten. En film där konst och forskning vävs samman i regi av Christina Olofson.

Eva Dahlin är konstnär med ateljé på Konstepidemin. Genom sina teckningar utforskar och tänjer Eva Dahlin gränserna för vårt betraktande av djuren. Filmen kretsat kring frågan om människans aldrig sinande begär efter kunskap om, och makt över djur och natur.

Ett Eget rum – samtal från ateljén
Efter filmvisningen samtalar Eva och Chris om skapandeprocesser och det fysiska och mentala rum där konstnärens arbete försiggår. Ett samtal om platsens betydelse för skapandet och avskildhetens nödvändighet. Här ligger fokus på processen snarare än vid det färdiga verket.

ETT EGET RUM

Det är inte det att hon blir en helt annan människa när hon är i ateljén.
Det är inte så.
Men det är ett annat fokus.
En arbetsro.
Ingen rättighet.
Men en förutsättning.
En utgångspunkt.
Det faktiska egna rummet är en utgångspunkt också för det egna inre rummet. Ateljén i ateljén så att säga. Det rum som hon bär med sig. Till stan. Till Naturhistoriska museet. Till Sjömansgården. Till skogen. Till fiket. Till hemmet.
Alltid.
Ständigt.
Det är det som är det fina.
Att bära med sig sitt arbete.
Det är det som är det irriterande.
Att alltid bära med sig sitt arbete.
Det är det som är det lustfyllda.
Att ta med sig frågeställningen in i det övriga livet.
Sitta bland folk. Lyssna.
Risken finns att någon kommer fram och frågar något. Då blir
hon nervös. Det är bra.
Låta sig bli störd i det pågående.
Avbruten.
För att sedan återgå.
Låsa, dra ett såpalager över golvet och tända en cigarill.”

Utdrag från Lina Ekdahls text Ett eget rum, skriven utifrån ett samtal med ateljister på Konstepidemin till boken om Konstepidemin (2013).