”Vem vill, vem klarar av att leva utan mysteriet?

Utställningen på Galleriet innehåller en serie av flera sammansatta målningar, där varje grupp blir till en utvidgad bild av en specifik människa. Varje sammansättning med sin egen förutsättning, följer sin inre logik, sitt egna samspel för att få det rätta uttrycket. Var och en sin egen person, precis som vi alla är. Sammansättningarna blir möjliga och en självklarhet när du går in i en dialog, i ett samspel och kalibrerar dig till målningarna.

De senaste åren har jag intresserat mig för gränserna för det föreställande och det abstrakta, icke föreställande bildspråket. Jag är förutom de måleriska problemen, intresserad av människoblivandet. Vad jag genom konsten kan och inte kan gestalta. Vad ögat trivs med och vad hjärtat och hjärnan tål.

Konsten behöver vara fri, fristående från dekret och -ismer. Då allt liv, nerven i det konstnärliga utförandet annars släcks, går sönder och blir till aska. Konsten, om man ser det på det viset, är ett starkt försvar för demokratin, det flerfaldiga och det icke konforma.

Jag strävar efter att synliggöra och bli tydlig igenom gråzoner, motsägelserna och det ambivalenta. Väl vetandes att den hela sanna bilden av den andre och av mig själv, inte är möjlig och kanske heller inte önskvärd. Det har sina poänger att lyfta fram komplexiteten, att på så vis öka vårt livsutrymme. En dörr bland andra kan vara ‘Sammansatta Människor’.

Arbetet med ”Sammansättningarna” har pågått mellan 2008 – 2014, och processen har under tiden rört sig fram och tillbaka och i olika riktningar. Det här är den slutgiltiga versionen. De har inte varit visade utanför ateljén tidigare. Senaste gången jag ställde ut i Göteborg var på Galleri Mors Mössa 1998. Före dess ställde jag ut på Rotor tillsammans med Malin Hederus, år 1990.

Min utställning fortsätter i Pannrummet där jag visar verk målade i Kenya, på ön Lamu i Indiska Oceanen.”