Under sommaren har eleverna Amanda Sundin och Sonja Zornat från Dômen Konstskola jobbat på Konstepidemin utifrån Biennalens tematik. Ta del av deras arbeten i Ateljé Bageriet.

Sonja Zornat

Med humor och kärlek utforskar jag människans skönhet och mörker genom att på olika sätt skildra vardagen- ofta i form av kropp och identitet. När jag arbetat med detta tema, sammanflätning, har Otto Dix fått vara med mig. Jag har känt ett starkt släktskap med honom, framför allt i hans bilder från 1920-talet. Jag tycker om att han är rakt på och bejakar en fulhet och utsatthet. I hans konst finns en mörk humor o ironi blandat med relationer, kroppar, kön och porträtt. Ilska och åtrå. Mycket av det jag intresserar mig för i min egen konst. Jag har tagit mig an honom på olika sätt, i någon målning har det bara varit en färg medan i någon annan har det varit relationerna mellan två former som har gjort att jag vill jobba mer med symbolik. Målningen ”Memory of the Halls of Mirrors in Brussles” översatte jag till två orkidéer som kallas för ”djävulens toffel” ihop med en lilja som står för renhet och oskuld.

Amanda Nyagake Mwita

Mina verk låter inte åskådaren titta på dem utan tar dem djupt in i dem och släpper ut dem – många gånger på olika vägar.

Jag utforskar komplexiteten i berättandet. Inga ord räknas med, istället uppmärksammar jag de små nyanseringar som skapar stor betydelse för helheten. Vad händer om vi dekonstruerar upplevelsen och för samman den igen, stretchar ut den och låter den handlöst falla. Vilka nya intryck uppkommer?

Jag drivs av det intuitiva och lekfulla utforskandet av form, och integrerar mina verk i den miljö jag för stunden befinner mig i och upptäcker. Jag har en bakgrund som keramiker och experimenterar gärna med material som är formbara och med rörelse som motiv.

English information

Sonja Zornat

With humour and love I explore the beauty and the dark-side of people by showing daly life – often in the form of the body and identity. When i work with this theme, interweaving,  then Otto Dix had to be with me. I have felt a close relationship towards him, above all from his work from the 1920`s. I like his straightforward approach and that he affirms ugliness and vulnability. There is a dark humour and sense of irony mixed with relationships, bodies, sexuality and portraits, anger and desire. Much of that which interests me in my own art. I have taken him to myself in different ways : inone painting it might be just a colour whilst in another it has been  the relationship between two forms which has meant that I want to work with symbolisen. I turned his painting ”The Memory of the Halls of Brussels” into two orchids, known as ”The Devil`s Slipper” together with a lily which symbolizes purity and innonence.

Amanda Nyagake Mwita

My works do not permit the spectator to regard them without absorbing them in depth and then releasing them – many time in different ways.

I explore complexity in the narrative. No words can be accounte for, instead I point out the small nuances which create great importance for the whole. What happens if we deconstruct the experience and put it together again, extend it and let it helplessly fall down. What new impressions will come to exist ? I am driven by the intuitive and playful exploration of form, and integrae my work in the milieu I happen to be in and  am exploring at the moment. I have a background as a ceramic artist and willingly experiment with material which is ductile and with movement as a motif.