Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin logo
Konstepidemins vänner

Gunilla Hansson & Ola Karlberg

Gunilla Hansson är utbildad vid Valand och efter många år i Göteborg flyttade hon till Kungshamn. Där är hon född och uppvuxen och där har hon nu sin ateljé på en bergsknalle med utsikt över havet, öar och horisonten.

Gunilla utgår ofta i sina verk från den geografiska platsens betydelse. Hon undersöker utvalda platser utifrån olika aspekter i tid och rum, men också utifrån bestämda händelser som intresserar henne, båda allmänna och mer personliga. I sina verk beskriver och kartlägger hon människans möte med de speciella platserna och gestaltar dem på ett både poetiskt och idémässigt plan.

Vatten och hav är viktiga teman som hon ofta återkommer till. Havet utgör förbindelser mellan människor och länder men är samtidigt en gränsmarkering. Vattnet är förutsättningen för allt liv på jorden, oberoende av var vi bor. Gunilla utforskar dessa teman i installationer och konstnärliga gestaltningar där hon använder sig av många olika inslag, måleri, fotografier och teckningar som vidgar perspektiven.

Gunilla är kanske mest känd som akvarellmålare och hon är bl.a. representerad på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn. På träbryggan runt museet har hon utfört ett permanent och platsspecifikt konstverk. Verket är en tidningsnotis som hon ristat in i bryggdäcket och som kort informerar om att vissa atollöar i Stilla Havet kommer att bli översvämmade på grund av stigande havsnivåer. Texten på bryggan handlar mer specifikt om en sjungande folkgrupp i Papua Nya Guinea som riskerar att förlora sin ö. Gunilla har döpt verket till  ”Sjungande invånare”. Det är en vackert ristad text och samtidigt en kraftfull påminnelse om den globala miljöförstörelsen som riskerar att drabba oss alla.

Ola Karlberg visste redan som barn att han besatte en speciell förmåga att dra uppmärksamhet till sig, att höras och synas. 12-åringen sjöng och ”lät” så infernaliskt att farbror Nisse döpte honom till ”Ljud-Ola”.

Nu är han teaterdirektör för Big Wind, en av landets flitigaste och mest anlitade teatersällskap med 300-400 föreställningar om året.

Ola är musiker, sångare och skådespelare, en autodidakt som inte satt sin fot på vare sig Teater- eller Musikhögskolan. Hans utbildning har istället gått via olika musik- och teatergrupper och inte minst genom engagemanget i kulturföreningen Tajphoon Tivoli. Denna grupp har fångat upp många talanger i Göteborg och föreningen är fortfarande högst aktiv.

Ola framträder inte bara på scenen, han skriver också visor och poesi, översätter sångtexter från danska och franska och stoppar in materialet i Big Winds föreställningar. Drivkraften bakom allt är kärleken till konsten, säger han, att få möjlighet att skapa föreställningar som engagerar barn och ungdomar och möta dem i en direkt kommunikation.

Det finns också ett element av exhibitionism i allt uppträdande inför folk, erkänner han. Men så länge han kan engagera en publik och sprida glädje och lust till konsten så har han inga problem med den saken.