Gunilla Hansson är utbildad vid Valand och efter många år i Göteborg flyttade hon till Kungshamn. Där är hon född och uppvuxen och där har hon nu sin ateljé på en bergsknalle med utsikt över havet, öar och horisonten.

Gunilla utgår ofta i sina verk från den geografiska platsens betydelse. Hon undersöker utvalda platser utifrån olika aspekter i tid och rum, men också utifrån bestämda händelser som intresserar henne, båda allmänna och mer personliga. I sina verk beskriver och kartlägger hon människans möte med de speciella platserna och gestaltar dem på ett både poetiskt och idémässigt plan.

Vatten och hav är viktiga teman som hon ofta återkommer till. Havet utgör förbindelser mellan människor och länder men är samtidigt en gränsmarkering. Vattnet är förutsättningen för allt liv på jorden, oberoende av var vi bor. Gunilla utforskar dessa teman i installationer och konstnärliga gestaltningar där hon använder sig av många olika inslag, måleri, fotografier och teckningar som vidgar perspektiven.

Gunilla är kanske mest känd som akvarellmålare och hon är bl.a. representerad på Nordiska Akvarellmuseet i Skärhamn. På träbryggan runt museet har hon utfört ett permanent och platsspecifikt konstverk. Verket är en tidningsnotis som hon ristat in i bryggdäcket och som kort informerar om att vissa atollöar i Stilla Havet kommer att bli översvämmade på grund av stigande havsnivåer. Texten på bryggan handlar mer specifikt om en sjungande folkgrupp i Papua Nya Guinea som riskerar att förlora sin ö. Gunilla har döpt verket till  ”Sjungande invånare”. Det är en vackert ristad text och samtidigt en kraftfull påminnelse om den globala miljöförstörelsen som riskerar att drabba oss alla.

—

Patrik Steorn tillträdde som ny chef för Göteborgs Konstmuseum i september förra året. Det var en utnämning som möttes av idel positiva förväntningar.

– Hans chefskap kombinerar en gedigen konsthistorisk kunskap med en tydlig publik vision om nästa generations konstmuseum, sa Britta Söderqvist, sektorchef för museer i Göteborg.
GP:s konstkritiker Sara Arvidsson såg ett ljus tändas i det rådande museeimörkret:
– Steorn är ett utmärkt val. Han verkar lika intresserad av konsthistoriska klassiker som samtidskonst och frågor som rör människans frihet, skrev hon i GP.

Förväntningarna var alltså höga förra hösten men när pandemin slog till lades all kultur i träda. Först nu får Steorn möjlighet att visa vad han vill göra, vilka ambitioner och ideer han vill förverkliga  vid Götaplatsen.
En gissning är att det kommer att bli en tämligen blandad kompott av utställningar och event.

I sitt tidigare uppdrag som chef för Thielska galleriet i Stockholm dubblerade han besökssiffrorna med attraktiva utställningar av både välkända och mindre kända, ofta bortglömda, men intressanta konstnärer.
Utställningarna blev mycket uppmärksammade och Steorn lyckades på några år förvandla det avsomnade galleriet till ett huvudstadens hetaste besöksmål för konstpubliken.

Det krävdes en hel del mod för att bryta det rutinmässiga och skapa något nytt och vitaliserande på institutionen. En del av förklaringen till Steorns djärva grepp kan vara hans bakgrund.
Han studerade konstvetenskap på École du Louvre i Paris och senare på Stockholms universitet. 2006 disputerade han med avhandlingen ”Nakna män. Maskulinitet och kreativitet i svensk bildkultur 1900-1915.” Avhandlingen blev mycket uppmärksammad och väckte nytt intresse för de stora målarprofilerna vid seklets början.

Kläder och mode ligger honom också varmt om hjärtat. Han har forskat om Katja of Sweden, Sighsten Herrgård, Rohdi Heintz och andra välkända namn inom svenskt mode som slog igenom i USA på 60-talet. Han har också arbetat på Centrum för modevetenskap på Stockholms universitet.

I våras kunde vi möta den multikulturella Patrik Steorn i annan roll, som medverkande i panelen i SVT:s kulturprogram Konstrapunkt. Den rollen klarade han galant!