Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin logo
Konstepidemins vänner

Kristin Rode, clown, skådespelare & Pecka Söderberg, skulptör, målare

Kristin Rode är clown och mångsysslare med en meritlista som sträcker sig nästan hela vägen från Linnéplatsen till ateljén på Konstepidemin.

Kristin är utbildad på clownskolan Commedia School i Köpenhamn och har studerat musik och dans på Monsun Schule i Hamburg.  Hon vidareutbildade sig tillsammans med en av världens ledande clownpedagoger, kanadensiskan Sue Morrisson. Dessutom har hon under årens lopp deltagit i en mängd kurser i fridans, releaseteknik och kontaktimprovisation samt haft  engagemang hos många välkända musik-, dans-  och teatergrupper i Göteborg, bland annat i gruppen Embla.

Hon har alltså en gedigen bakgrund men i grund och botten är hon clown. När det gäller teatern, dansen, musiken och skådespeleriet ska man nog se det som ännu ett uttryck för hennes genuina lust  att uppträda och förmedla upplevelser till såväl barn som vuxna.

Kristin är sedan länge en välkänd och uppskattad sjukhusclown i Göteborg. Den som aldrig mött henne i sjuksalen kan dra den förhastade slutsatsen att hon är inkallad enbart för att roa barnen. Men hennes uppdrag är betydligt mer komplext. Så här beskriver hon själv sitt arbete:

Mötet med oss sjukhusclowner sker helt och hållet efter varje människas egna och unika förutsättningar, just där hon för stunden befinner sig. Ibland träffas vi på tu man hand, andra gånger i korridoren där alla som vill kan vara med. När vi kommer på besök kan nästan vad som helst hända, och alla känslor får ta plats.

Tillsammans med vår publik vill vi skapa kravlösa möten med plats för fantasi, humor, poesi, dramatik, glädje, kaos, dans, musik och allt som hör livet till. Ett möte med oss kan vara fyllt av bus och skratt. men det kan lika gärna bli vackert och stämningsfullt.

Vår uppgift är att släppa in lek och fantasi och öppna det magiska rum där vi får släppa på allt vi bär på. Om så bara för en kort stund. Vi skiljer inte på vem som är barn eller vuxen, sjuk eller frisk. Vi ser och möter människan som hon är och vi tar alltid det vi gör på fullaste allvar, även humorn.

Pecka Söderberg är skulptör och målare med ett alldeles eget formspråk. Han inspireras av tankar om framtiden och hur världen, tekniken och vi människor kommer att förändras. Man kan kalla det sciencefiction för vuxna eller helt enkelt visioner om framtiden, det är en värld som han gärna går in i och känner sig hemma i. Eller som han själv förklarar saken, vem kunde för 20 år sen anan att vi skulle gå omkring med mobiler på stan som når hela världen?

Den  obevekliga förändringen som hela tiden pågår gör oss alla till resenärer i vår tid, menar han. Det inser vi när vi blickar bakåt i tiden. Ett exempel på detta är den stora skulpturen som är placerad strax utanför paviljong 8, en Biggles-liknande flygare med läderhjälm och runda glasögon som kompletteras av två fristående stalaktiter. Verket är gjord i glasfiber och intrycket är en flygare från 40-talets krigsår som spanar mot himlen, på vakt mot inkräktare. Den kan ses både som en påminnelse och en tidsmarkör. Pecka kallar skulpturen för Resenären.

Pecka växlar mellan olika material men arbetar mest i trä och glasfiber. Hans träskulpturer kan utan tvekan räknas in i en tradition av kyrklig och folklig konst, medeltidens bemålade träfigurer. Dessa figurativa skulpturer har sin egen tradition, i modern tid förvaltad av Döderhultarn och K G Bejemark. Pecka utvecklar den traditionen vidare och tillför andra och nya material som lyfter in verken i vår tid.

En intressant detalj är titlarna han ger sina verk, de är ofta obegripliga för gemene man. En målning med namnet ”Gelochelidon nilotica” kan bara förstås av folk som är kunniga i latin (betyderlse: Sandtärna). En skulptur döpte han till Mom o tot hoh e ror non a tot u ror e som en del tolkade som mumbojumbo. Men för Pecka är det rövarspråk och betyder Mother Nature. Skulpturen ifråga består av en björkstam med en ring av småbjörkar omkring sig.

Glasfiber är ett intressant material som ger honom nya möjligheter och han får använda färg, vilket han trivs med: ”Jag är lika mycket målare som skulptör”. Trots det har han nu börjat återvända till träet efter en längre period med glasfibern. Suget efter det levande materialet har kommit tillbaka.

Pecka har regelbundet ställt ut sedan slutet av 80-talet, både i Sverige och utomlands, Finland, Holland och Italien. Hans verk finns i parker och sjukhus i ett halvt dussin svenska städer. I Göteborg hittar man hans skulpturer i Allhelgonaparken i Kortedala, i Kyrkbyn och i Olofstorp och, som nämnts tidigare, på Konstepidemin.