Kristin Rode är regissör, skådespelare och clown med en meritlista som sträcker sig nästan hela vägen från Linnéplatsen till ateljén på Konstepidemin.

Hon är utbildad på clownskolan Commedia School i Köpenhamn och har studerat musik och dans på Monsun Schule i Hamburg och deltagit i en mängd kurser i fridans, releaseteknik och kontaktimprovisation. Hon har varit engagerad i många musik-, dans-  och teatergrupper i Göteborg och är välkänd som medarbetare i Teater Kolibri.

Kristin har vidareutbildade sig hos några av världens ledande clownpedagoger, kanadensiskan Sue Morrisson och nu senast Christopher Bayes. Hon är sedan 2001 anlitad som sjukhusclown i Göteborg.

Med denna bakgrund i den fysiska, komiska teatern har hon nu sedan många år helt fokuserat på clownen, både för barn och vuxna. Med hennes egna ord:

–  Clownen är en obotlig, existentiell optimist som balanserar över avgrunden. Nära misslyckandet. ”Den lilla” inom oss som är sårbar i all sin entusiasm och glädje. I dessa dagar då allt och alla förväntas sträva efter maximerad succé och status är den röda näsan en motståndshandling.

– Clownen kan ses som ett fönster att titta ut genom – på världen och på oss själva. Att släppa våra försvar och ge oss hän till skrattet, bli träffad av humor och av nåden. Insikten om vad det är att vara en liten människa.

—

Johan Lagergård började redan som barn rita på kuvert vid farfars skrivbord och snart sju decennier senare är han fortfarande en högst aktiv bildskapare. Han gick på Valand och hade sin första utställning 1975. Sedan dess har haft en rad uppmärksammade visningar varav en ledde till skandalrubriker; det var en satir över Sovjetunionens överfall på Afghanistan som ryssarna lade ned mycket diplomatiska kraft på att censurera.

Johan har ett både existentiellt och samhällsmedvetet perspektiv i sitt konstnärskap. Under en ettårig vistelse i USA 1988 ställde han ut på Howard University i Washington, känt bl.a. för att man historiskt sett haft en stor andel afroamerikanska studenter och universitetet kallas i folkmun för ”Black Harvard”.

Åren 1997-2000 turnerade han med en stor projektutställning om jordens eko-kollaps med huvudnumret ”Tidslandskap”, en 12 x 3,5 meter installation i trä och bly.

Måleriet är centralt för Johan och det går att läsa in både existentiella och nutida referenser i hans bilder. En distinkt och inkännande recension av Sievert Sjöberg på Corren beskriver hans bilder på ett fint sätt:

”Johan Lagergård uppehåller sig inte bara i nuet, eller i vår tid, utan sträcker ut långt, långt tillbaka och också långt in i framtiden. Människor existerar på en begränsad sträcka av jordens tidsaxel. Och här är det jordens förflutenhet, rörelser och utveckling som kommer i första rummet. Människan sätter spår, men jämfört med en enorm förkastningsspricka, är hon bara en prick.

Det är spännande bilder med ovanliga bilduppbyggnadslösningar och med en entusiasmerande lekfullhet mitt i allvaret. Oftast är det en lekfullhet som behandlar det temporära. Känslan för och kunskapen om Moder Jord går som en röd tråd genom kollektionen.”