Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin logo
Konstepidemins vänner

Lydia Sandgren & Jens Fänge

Den mest utlånade boken på biblioteken 2020. Den tredje mest köpta boken under året.

Lydia Sandgren fick ett sensationellt genombrott med sin tegelstensroman ”Samlade verk”, belönad med Augustpriset som årets bästa roman. Sällan har väl en debutant fått en sån uppmärksamhet och för oss göteborgare blev den gula boken en ”måste-läsa”. Personerna, handlingen, platserna, krogarna – allt känns nära och autentiskt för alla oss som var unga och vitala på det pandemifria 80- och 90-talet.

I GP skrev recensenten Johan Werkmäster några vackra rader om boken: ”Lydia Sandgren bygger och befolkar  ett eget litterärt universum fyllt av levande detaljer. Göteborg med svartklubbar, sunkhak och universitetsbibliotek, blir spelplats för ett triangeldrama där den försvunna Cecilia är det svarta hål kring vilka romangestalterna graviterar. Samlade verk är en kärleksförklaring till litteraturen”.

DN fyllde på med en stockholmsk blinkning till Göteborg:”Kärlek, arbete och skapande står i fokus och blir inget mindre än riktigt go´ läsning”.

Drygt ett år efter debuten kommer nu Lydia till oss för att berätta om sitt skrivande. Ryktet går att hon håller på med en uppföljare till Samlade verk…

Jens Fänge debuterade i mitten av 1990-talet med ett måleri som hämtade näring från surrealism och popkonst. Inte sällan fanns referenser till skivomslag, serietidningar och andra subkulturella bildbankar. Måleriet ägde ett artificiellt parfymerat anslag och lekte med den tänkta betraktarens förväntningar och föreställningar om manligt/kvinnligt, högt/lågt, innerlighet och förställning.

På senare år har måleriet fått en djupare klang både konkret och känslomässigt. Det abstrakta samsas med en noggrann närmast realistisk återgivning. Till utställningen Förvandlingsrummet på Galleri Magnus Karlsson 2013 gjorde Jens Fänge en ”muralmålning”; en motivtapet som återgav rum i branta perspektiv och löpte längs väggen och runt hörnet i utställningsrummet. Ovanpå tapeten installerades målningar och objekt som på en gång spelade med i och samtidigt abrupt bröt mot illusionen av de rumsligheter betraktaren bjöds träda in i.

Ett liknande spel med perspektivet, det arkitektoniska och det konstnärliga, äger rum i de assemblage Jens Fänge nu arbetar med. De är en sorts försiktigt tredimensionella collage där han med bemålade pannåer, utsågade figurer och infärgade textilier strävar efter att skapa en sorts harmoni som ett trots mot det fragmentiserade och sönderbrutna.