Konsumtion likställs med existens och vi fruktar att upphöra. Men vi sjunker, vi drunknar. Vi smälter, vi brinner. Vi brister och går sönder – till sist förmultnar vi och blir ett med jorden. Våra ben är gödda av plast och gifter som gör marken livlös och obrukbar. Vi konsumerar på nytt för att återuppstå.

Maja Oldefors (1998) är en Göteborgsbaserad konststudent vars arbete främst gestaltas i installationer, performance och video. Oldefors utforskar ofta teman kring existens och förgänglighet med ett fokus på dödens materialitet och praktiska detaljer. Genom råa material som jord och hår såväl som vardagliga ting som kvittopapper och hushållsvaror utforskar hon sambandet mellan vardagen och den obegripliga icke-existensen, mellan natur och mänskligt beteende. Maja Oldefors studerar för närvarande sitt andra år på kandidatprogrammet i Fri Konst på HDK-Valand.

Som en del av utställningsserien Jag är okej med att få det lite sämre

Jag är okej med att få det lite sämre är en utställningserie där inbjudna unga konstnärer visar ett arbete i Glasrummet som utifrån ett miljöperspektiv tar avstamp i tanken om global materiell jämställdhet.

Det är kanske tråkigt att behöva vara den generationen som måste ta ansvar, avstå från möjligheter som ändå är inom räckhåll, göra ett aktivt val att säga nej till resor världen över och välja bort intressanta material att experimentera med. Att behöva vara den generationen konstnärer som förväntas göra konst av inget för att inte vara en belastning på miljön, ta hänsyn till allt och vara politisk medveten och inse sitt privilegium att leva och verka i ett rikt och utvecklat land.

Javisst kan det kännas tråkigt och trist men vi har inte råd att blunda och skita i vårt ansvar längre. Det kan kännas betungande och oinspirerande men också utmanande och viktigt- när ska det ske om inte nu?

I denna utställningserie undersöker unga konstnärer (vissa fortfarande under utbildning) hur vi kan göra avkall på våra privilegium men ändå göra konst.