Tillsammans med kollegor i exil berättar ADAS teater historien om en ung kvinnas kamp för sina drömmar i den patriarkala sovjetrepubliken Belarus. Vi får följa den hårt arbetande Zoya från efterkrigstidens 50-tal till 90-talets perestrojka där hon gör uppror och efter många misslyckanden skapar sig ett liv där både hoppet och kärleken kan överleva.

• Av: XXX och Fia Adler Sandblad.
• Medverkande: XXX, Lisbeth Johansson och Fia Adler Sandblad.

Med stöd av Västra Götalandsregionen, Göteborgs Stad, Sveriges Författarfond Dramatikerutskottet, Konstnärsnämnden, Svante Bergströms Teaterstiftelse, ABF Göteborg och ABF Västra Götaland.

Sagt om föreställningen

”Andlös teater… Zoya spelas i olika åldrar och skeenden av skådespelartrion… med sina uttryck och sinnesstämningar. Alla målar Zoyas liv med fina, starka penseldrag… De skapar med sitt språk och sitt uttryck olika identiteter och skeenden utan att för en sekund förlora trovärdigheten i det Zoya vill berätta eller det hon representerar… Mama Zoya, Belarus berör starkt, har något väsentligt att berätta… förmedlar med denna pjäs detta med emfas.”

– Kai Martin, kaimartinblog.se

”ADAS signum är framför allt dess rörelsebaserade estetik, vilken de i Zoya, Belarus sannerligen excellerar i. Den synkade gestikulerande koreografin och mimiken hos de tre kvinnliga skådespelarna är obetalbar, tillför ytterligare dimension, gör uppsättningen mångbottnad… Skärpan i budskapet om människors rätt till självbestämmande och respekt går inte att ta miste på… Skådespelarnas insatser förtjänar stora lass av beröm… Svartklädda trions tajming är extraordinär.”

– Mats Hallberg, Kulturbloggen

”Med rockkonsertens energi berättas historien… som ingen kan vara oberörd av. Det är en stenhård personhistoria om en kvinnas sakta försvinnande… gripande genom aktörernas vitalitet och påtagliga närvaro i det oerhörda… ett imponerande arbete… ett möte mellan olika kulturella världar som försatt sig i ett viktigt samtal med varandra, på såväl ett mänskligt, politiskt som konstnärligt plan.”

– Kjerstin Norén, Alba.nu