Författaren och kulturjournalisten Marit Kapla fick Augustpriset 2019 för årets skönlitterära bok, en tegelsten på 800 sidor om byn Osebol i norra Värmland. Boken blev en litterär sensation, en säregen läsupplevelse som saknar motsvarighet, enligt recensenterna . Eller som juryn för Augustpriset formulerade det:

” Med osviklig känsla och respekt skapar Marit Kapla ett helt universum av sitt litterära reportage om Osebol. Enskildas vittnesmål blir till lyriska sånger där olika röster varvas. Talet om platsen speglar både smärtsam förändring och oviss framtid. Glesbygdens och världens öden gestaltas genom livet i en värmländsk by.”

Den lilla byn Osebol ligger vid Klarälven och det var ingen tillfällighet att Marit valde just denna pyttelilla avkrok i glesbygden. Hon är född och uppvuxen i byn men bor sedan många år i Göteborg.  Det var också hemma i Majorna som idén föddes till en bok om människorna i byn, en idé som växte fram i spåren av den senaste tidens debatt om klyftan mellan stad och land.

foto Robin Aron

– Jag följde och noterade debatten och såg att att den blivit mer intensiv. Jag kände att Osebol, och liknande samhällen i glesbygden, mer och mer förvandlats till dunkla platser som allt färre vet något om, förklarar hon.

– När jag förberedde intervjuarbetet fann jag att bästa sättet att skriva om Osebol är att prata med de som bor där. Och det var kul att komma tillbaka till byn och höra dialekten igen, träffa nya och gamla grannar.

Hon genomförde sina intervjuer och samtal över en kopp kaffe och transkriberade sedan hela inspelningen – det vill säga skrev ned varje ord från de 42 intervjupersonerna. Ur dessa säkert långa intervjuer har hon destillerat och valt ut enskildheter som berör ett ämne, en tanke  eller en känsla och ställt samman dem i korta strofer. Till formen påminner alltså texterna om poesi och oftast handlar det bara om fem-sex rader på varje sida, boken kom därför att svälla till över 800 sidor. Det var ett djärvt grepp, minst sagt, men resultatet är fantastiskt! Berättelserna har blivit till en kör av lyriska röster som sjunger i olika stämmor om byn, familjen, arbetet, världen och den smärtsamma förändringen som ingen kommer undan, minst av allt de som bor i glesbygden.

När Marit tog emot Augustpriset höll hon ett ovanligt långt tacktal som hon riktade talet till invånarna i Osebol och särskilt till alla som medverkat i boken.

– Det är många som varit viktiga för mig i det här bokarbetet. Så i stället för att tacka några få med för- och efternamn valde jag att säga för- och efternamn på alla intervjuade personer, jag betraktar de som medverkande till boken. Alla är lika viktiga!

Johan Wingborg är fotograf, utbildad vid Fotohögskolan i Göteborg, och har sin ateljé på Konstepidemin. Många känner säkert igen honom från vänträffarna där han diskret och rutinerat dokumenterat såväl gästande konstnärer som publik.

Johan har arbetat för olika uppdragsgivare i över 30 år, både som renodlad fotojournalist men också för kommersiella verksamheter. Han är knuten till Göteborgs universitet som fotograf.

foto Johan Wingborg

Frilansuppdragen har fört honom till över 30 länder och resorna har resulterat i flera utställningar och böcker.

En stark drivkraft för honom är att möta människor i nya sociala sammanhang och på olika platser, både i Sverige och i världen.

Denna nyfikenhet på människor och livet i skilda kulturer och samhällen är en sporre  som är både utmanande och  stimulerande för honom.

Johan har dessutom ett excellent öga för att fånga människor och sammanhang som lyfter bilden till något mer än ”bara” en bild. Det går att läsa in både sociala och politiska villkor i många av hans bilder. Dessutom är han noga med formen, han använder sig gärna av ett klassiskt måleriskt formspråk som gör bilderna till en estetisk upplevelse.