”Min idé om en installation till Pannrummet har sitt ursprung i en dröm om en forskare som sitter på en klippavsats av is i en kapsel av glas. Kanske var det jag själv. Forskaren skall undersöka miljön och befinner sig ensam på obestämd tid. Det är trångt. Tittar jag upp ser jag en glipa av himlen. Tittar jag ner ser jag djupet i vattnet under isen. I kapseln finns en röd och en blå knapp. Nuddar jag den blå knappen tar den mig på sekunden upp till isbergets topp. Nuddar jag den röda knappen far jag med ljusets hastighet ner till botten av havet under isberget. Jag vill med denna utställning återskapa känslan av min något abstrakta dröm med hjälp av glas, ljud och ljus.
– Mia Frankedal