I utställningen Naturtillståndet visar Erik Tylhammar Johansson en ny svit skulpturala verk, i bland annat trä, stål, tenn och textil. Utställningstiteln hämtar inspiration från ett begrepp inom den politiska filosofin som föreställer sig människans tillstånd innan staten, i ett försök att förstå människans grundläggande natur.

Genom sina ofta ambivalenta verk utforskar Tylhammar Johansson i denna utställning teman som historieskrivning, makt och emancipation genom idén om en naturlig, universell ordning.

Förjupande text

Lyckan förutsätts ofta vara målet för modernitetens erövranden av naturen, ändå föreställs samma lycka i många fall som en regression till ren och skär natur, eller åtminstone ett förflutet, hypotetiskt mer naturligt, tillstånd.

Just begreppet naturtillståndet har använts av flera tänkare inom den politiska filosofin för att föreställa sig människan tillvaro innan samhällets existens. Thomas Hobbes menade exempelvis att människan av naturen är självisk och därför behövt underordna sig en suverän makt, medan Rousseau argumenterade för att människan av naturen är god, men att hon korrumperas av samhället. I den nyliberala samhällsordningen har dessa två tankegångar korsbefruktats och muterat till föreställningen om att människan är självisk, och att denna självcentrering i sig utgör grundvalen för samhällets bästa, eller iallafall det minst sämsta alternativet.

Tack till Stiftelsen Otto och Charlotte Mannheimers fond.

Erik Tylhammar Johansson

Erik Tylhammar Johansson (född 1994, Vedum)  har en kandidatexamen i fri konst från Konstfack. Han arbetar i huvudsak med skulptur, objekt och interventioner. Hans verk har tidigare visats på flera platser runt om i landet, så som Ahlbergshallen i Östersund, Bonniers konsthall i Stockholm och Not Quite i Fengersfors.