När Pamela Jaskoviak ska beskriva sig själv tar hon inte till några överord.

– Jag är nog poet, egentligen, men har kommit att utvidga mitt fält till att innefatta prosa och i viss mån dramatik.

Det fält hon har utvidgat vid sidan om diktsamlingar består av en omfattande och varierad produktion av romaner, barnböcker, teaterpjäser och ett stort antal översättningar av brittisk och amerikansk litteratur. Hon har översatt ett tjugotal teaterpjäser från engelska till svenska, däribland Tennesse Williams och Arthur Miller, och modern brittisk och amerikansk dramatik.  Lite vid sidan om är hon kåsör i ”God morgon världen” i P1 och i Borås Tidning.

Anknytningen till det engelska språket är ingen tillfällighet. Hon är född i USA, Massachusetts, men kom redan som liten till Sverige där hon också växte upp.  Hon debuterade som poet 1995 med diktsamlingen ”Svart Tulpan” som fick ett varmt mottagande. Sedan dess har hon gett ut flera diktsamlingar, bland annat den uppmärksammade ”Regnet och gräset”. Hennes dikter, skrev DN, ”vibrerar tunga av ytspänning, som om de när som helst är på väg att spricka”.

Pamelas poesi och prosa har prisats vid ett flertal tillfällen. Hon har bl.a. fått Göteborgs Stads författarstipendium, Albert Bonniers stipendiefond för yngre och nyare författare samt det prestigefulla Samfundet De Nios särskilda pris.

Tomas Ferm var länge känd som en kreativ mångsysslare i konst av olika slag. Han iscensatte en period olika projekt för att aktivera och problematisera stadsbilden i Göteborg. Och just det rumsliga, olika sätt att förändra, komplicera och aktivera rummet, ibland i samarbete med andra konstnärer, var länge ett återkommande tema och arbetsfält för hans skapande.

Sedan några år tillbaka ligger tyngdpunkten på måleriet. Med återhållna färger skapar han en lågmäld intensitet i sina bilder. De senare verken har ett allt mer renodlat abstrakt tilltal. Trots att man bara kan identifiera en del detaljer måste man ändå tala om ett berättande där färgen och de måleriska gesterna skapar igenkännbara betydelser.

Målningarna bygger på spelet mellan de känsligt skapade färgrummen och de fragment som dyker upp. Det kan vara ett lösryckt ben, eller konturerna av en växt eller en maskin. Den speciella färgskalan skapar en enhet i mångfalden av disparata bildidéer. Kompositionerna känns emellanåt undanglidande fast formerna är så påtagliga. Men det är något med hans sätt att ladda färgen som fångar och inte släpper greppet.