För några år sen publicerade flera tidningar en berättelse om en astronaut som var nära att drunkna i sin egen hjälm. Oväntat, i den mån man kan bli förvånad över något som helst i yttre rymden. Droppar uppstod i hjälmen där de, hängande framför ansiktet, klibbade sig vid visiret och så småningom hittade vägen till astronautens näsöppningar. Dropparnas avspårning berodde på ett tätt filter, och i frånvaro av tyngdkraft stannade de kvar i astronautens näsa – där dom fängslade honom mellan vattnets kvävande form, och den oändliga ”inte-form” till vakkument utanför.

Genom assemblage, skulptur och fotogrammer undersöker Simen Stenberg kopplingar mellan kropp, industri och vardagliga föremål i ett försök att förstå hans materiella och teknologiska omgivningar. Hans arbete frågar hur vi ska relatera till objekt, när de går ut ur de system vi har placerat dem i. Centrala är förändringsprocesser och gränsförhållanden, och ord som transaktion, transport och transformation är viktiga begrepp i hans arbete. Tidigare arbete har hänvisat till flygplatsskannrar, en museumsmonter, en produktionslinje och passager som avlopp, ventiler och rör.

I Pannrummet visar Simen Stenberg assemblage av olika föremål. Det är objekt som skapar miljöer: Skyddande miljöer, torra miljöer, förseglade miljöer och trycksatta miljöer. Det är former av obetydlig karaktär – saker vi inte märker, objekt som finns för andra objekt, delar av underliggande system som får allt att fungera. Förpackningar, behållare, reservdelar och saker att spara. Fotogram av mekaniska tätningar blir teknologiska otydliga symboler, logotyper utan verbal manifestation, som fyller det negativa utrymmet mellan objekt, och upprätthållar deras gränser.

Om konstnären

Simen Stenberg (f. Fetsund 1992) bor och arbetar i Oslo. Han har en magisterexamen från Malmö konsthögskola och en kandidatexamen från Konsthögskolan i Oslo och konsthögskolan i Trondheim. Hans senaste utställningar var Oxygen Scavenger på Delfi i Malmö och grupputställningen FLUX på Skissernas Museum i Lund.