Ett år efter sin ankomst till Sverige, visar nu Carrie Bobo sina arbeten från det gångna året. Denna utställning med grafiska verk och målningar skapades på och påverkades av Konstepidemin som plats och konstnärskollektiv, men också av dess många olika ateljéer där hon arbetade under året. Både svenska och amerikanska arketypiska föreställningar av ’hem’ avspeglas i dessa verk.

”Jag undrar över fasaden. Den fasad som håller oss på armlängds avstånd, ändå med önskan efter omfamning; fasaden som bullrigt välkomnar dig, men som enbart önskar ensamhet; fasaden som bara antyder, det som kunde vara, en väg in.

Jag tänker på ’hem’. Hemmet genererar identitet / kontinuitet / stabilitet. Våra hem, dess utseende och placering, förklarar vår position i samhället. Våra liv cirklar runt hemmet. Hemmet utgör en fristad; platsen där vi kan vara oss själva, där våra fasader skalas av / med våra avskalade fasader. Inom många kulturer hänvisar det språkliga uttrycket ’hem’ inte bara till skydd, utan även värme, säkerhet och bekvämlighet. Våra hem formar också vårt förhållande till politik, till samhället; vi lär hur vi kan påverka vår omgivning, vi lär oss om hur vår position inom samhällets maktstrukturer ser ut.

Vilka avtryck gör våra hem, hur gör de oss till de vi är? Hur arrangerar vi på kulturell nivå vår ”bostad”, våra ”hem”? Hur ger vi våra grannar, våra vänner och våra nyanlända tillgång till våra hem? På vilket vis är våra strukturer för boende uteslutande? Inkluderande? Hur hittar vi (ett) hem?”
– Carrie Bobo

Carrie Bobos praktik definieras av en sammankoppling mellan det självbiografiska och ett allmänt intimt förhållande till platsen. Hennes målningar har sitt ursprung i porträtt och landskap. Detta avspeglar hennes speciellt fokus för platsen och en pregnant hantering av komposition, färg, yta och linje. Dessa verk undersöker hur en abstrakt komposition, och penselföring, kan kommunicera historia, politik och personlig erfarenhet. Dessa undersökningar refererar till färgfältmålningens och färgteoriens historia, detta hänger också samman med minimalism berikad av spåren från konstnärens hand. Dessa personliga figurativa fokusbilder avslöjar och hänvisar till arkitektonisk byggnadskonst, som genom skapandet av tvådimensionella bilder bestående av linje och yta tillförs ytterligare dimention.

Carrie Bobo’s verk sammanför konst och arkitektur, utforskar kulturella uppfattningar om hem och tillhörighet; de undersöker olika synsätt kring begreppen fasad, kontroll, inkludering och utslagning. De är porträtt av ’hem’.