Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin logo
Utställning

GIBCA Extended: Skör mark: new place / new work
— Carrie Bobo

See English text below

Ett år efter sin ankomst till Sverige, visar nu Carrie Bobo sina arbeten från det gångna året. Denna utställning med grafiska verk och målningar skapades på och påverkades av Konstepidemin som plats och konstnärskollektiv, men också av dess många olika ateljéer där hon arbetade under året. Både svenska och amerikanska arketypiska föreställningar av ’hem’ avspeglas i dessa verk.

”Jag undrar över fasaden. Den fasad som håller oss på armlängds avstånd, ändå med önskan efter omfamning; fasaden som bullrigt välkomnar dig, men som enbart önskar ensamhet; fasaden som bara antyder, det som kunde vara, en väg in.

Jag tänker på ’hem’. Hemmet genererar identitet / kontinuitet / stabilitet. Våra hem, dess utseende och placering, förklarar vår position i samhället. Våra liv cirklar runt hemmet. Hemmet utgör en fristad; platsen där vi kan vara oss själva, där våra fasader skalas av / med våra avskalade fasader. Inom många kulturer hänvisar det språkliga uttrycket ’hem’ inte bara till skydd, utan även värme, säkerhet och bekvämlighet. Våra hem formar också vårt förhållande till politik, till samhället; vi lär hur vi kan påverka vår omgivning, vi lär oss om hur vår position inom samhällets maktstrukturer ser ut.

Vilka avtryck gör våra hem, hur gör de oss till de vi är? Hur arrangerar vi på kulturell nivå vår ”bostad”, våra ”hem”? Hur ger vi våra grannar, våra vänner och våra nyanlända tillgång till våra hem? På vilket vis är våra strukturer för boende uteslutande? Inkluderande? Hur hittar vi (ett) hem?”
– Carrie Bobo

Carrie Bobos praktik definieras av en sammankoppling mellan det självbiografiska och ett allmänt intimt förhållande till platsen. Hennes målningar har sitt ursprung i porträtt och landskap. Detta avspeglar hennes speciellt fokus för platsen och en pregnant hantering av komposition, färg, yta och linje. Dessa verk undersöker hur en abstrakt komposition, och penselföring, kan kommunicera historia, politik och personlig erfarenhet. Dessa undersökningar refererar till färgfältmålningens och färgteoriens historia, detta hänger också samman med minimalism berikad av spåren från konstnärens hand. Dessa personliga figurativa fokusbilder avslöjar och hänvisar till arkitektonisk byggnadskonst, som genom skapandet av tvådimensionella bilder bestående av linje och yta tillförs ytterligare dimention.

Carrie Bobo’s verk sammanför konst och arkitektur, utforskar kulturella uppfattningar om hem och tillhörighet; de undersöker olika synsätt kring begreppen fasad, kontroll, inkludering och utslagning. De är porträtt av ’hem’.

 

 

”This place has become part of my history; it is a place of quietude, a place to consider, and to evolve;  it is, and long has been, a place that protects – both people and ideas. It was for me a haven. Here I have wondered about façade. The façade that keeps you at arm length, desiring an embrace; The façade that boisterously welcomes you in, wanting only solitude; The façade that merely hints, at what may be, a way inside.

Here I have thought about home. Homes generate identity / continuity / stability. Homes, in appearance and location, explain our position in society. Our lives are centered at home. Home is a place of pure refuge; the place we are most ourselves, our facades peeled away. Throughout many cultures the language of home connotes not just shelter, but warmth, safety, and comfort. Our homes also shape our relationship to politics, to society; we learn how we can affect our environment, we learn our position in society’s power structures.

How do our homes imprint on us, making us who we are? How do we as a culture arrange our ’housing’, our ‘homes’? How do we provide access to home for our neighbors our friends our newly arrived? How do our structures of home exclude? Include? How do we find home?”
– Carrie Bobo

Carrie Bobo’s studio practice is defined by an integration of autobiography and the very personal politics of place. Her paintings are rooted in portraiture and landscape.  They reflect a special focus on place, and a distinct handling of composition, color, field, and line.  These works explore how abstract composition and brushstroke can communicate history, politic, and personal experience. These explorations reference the history of color field painting and color theory while tying themselves to a minimalism enriched by the expression of the artist’s hand. Her intimate figurative vignettes reveal processes; they refer to the process of architectural construction through the development of two dimensional imagery in line and field.  These works connect art and architecture, and explore cultural conceptions of home and belonging; they investigate façade, control, inclusion and exclusion; they are portraits of home.

Sponsorer

Göteborgs Stad
Tillgänglighetsdatabasen: Blå Huset