Sonja Nilssons utställning ”Visibility is a Trap” består av en serie verk som kretsar kring sociologins begrepp ”passing”, som står för förmågan hos en person att uppfattas som en medlem av en identitetsgrupp annan än sitt ursprung. I verken möts ett antal karaktärer och hamnar i samtal, diskussioner, gräl och även i en jam session. Personerna i scenerna är baserade på fall med kända personer som alla relaterar till temat.

Inledande text från ”Visibility is a Trap – the Source Book”, som är en del av serien verk i Sonja Nilssons utställning:
Vad betyder det VERKLIGEN att vara genuin? Nej, det är inte så att jag skulle påstå att autenticitet inte existerar, men kan så klart både vara mer och mindre genuin och också tvivelaktig. Men med en av dess motsatser, där personer anklagas för att vara lurendrejare, genomföra en bluff eller begå bedrägeri, är det förmodligen mer ofta missanvänt, som ett sätt att skada genom att ta bort en persons realitet och eliminera värdighet. Och visst, ja, där är så klart bluffar i sin rena form som att gå på blåsningen, eller folk som svindlar för politisk eller ekonomisk vinst. Men med berättelserna som involverar personer som har levt sina liv i en annan social grupp än de föddes in i, visar det sig oftast vara väldigt mycket mer komplext. När man betraktar dessa berättelser blir verklighet ofta något ytterst subjektivt. Och efter att någon har passerat, kan du fråga dig själv, vad är egentligen den faktiska essensen av min egen tillhörighet när denna person kunde passera så framgångsrikt? Några av de mest exceptionella berättelserna växte in till fallstudier där mitt intresse kom mer att handla om de enskilda karaktärerna och deras unika sätt att handskas med existensen. Kanske ska jag erkänna här att jag personligen glorifierat kända historier om personer som har passerat och lyckats med att få dessa liv att bli verkliga. Genom att iaktta deras banor blev de alla som en stjärnhimmel framför mig där var och en av dem följde sina egna specifika naturlagar. Jag frågade mig själv, vad skulle de säga till varandra om de skulle träffas? Dialogerna vecklade ut sig som ringar på vatten och blev serien av verk som visas i samband med denna bok. Här är de personer jag refererar till i dialogerna och inspirationen för de olika karaktärerna i verken, och som Amanda Lear sjunger är detta det noll du kommer förstå om du inte lär dig mitt alfabet.
– Sonja Nilsson, Berlin, 21 Augusti 2019

Sonja Nilsson (f.1977) tog sin MFA 2001 på Konsthögskolan Valand, Göteborgs Universitet. Boende i Berlin och Ljusdal. Karaktäristiskt för Nilssons arbete är hennes illusionistiska tricks, som får projektioner av skådespelare att framstå som hologram. Betraktare konfronteras ofta aktivt och i en bokstavlig mening fysiskt i förhållande till hennes verk. Sonjas arbete är ofta uppbyggda kring populärkulturella berättelser med kända personer. Sedan 2006 finns Korridoren, ett verk på 150 kvm, permanent installerad i Verket i Avesta. 2013 fyllde hon Färgfabriken med en videoinstallation som berättade om en kvälls händelseförlopp. En berättelse som slutar med ett våldsbrott baserat på en känd anekdot med en svensk trubadur. Sedan 2019 har hennes serie arbeten, Visibility is a Trap har visats i Jönköping, Norrtälje, Bryssel, Berlin, Köln och Göteborg.

Utställningen har fått bidrag från Projektstöd Pronto