I utställningen Speaking Bones, Singing Limbs i Pannrummet på Galleri Konstepidemin visar Annie Eliasson en ljudinstallation gjord med olika rörliga skulpturer.

Med utgångspunkt ur den romerska myten om Echo utforskar verket materialitet i rösten och kroppens förgänglighet, i relation till den inspelade rösten. Likt ett assemblage av sprött pappersmaterial i dova färger, är skulpturerna en sammansmältning av benpipor, trädstammar och blåsinstrument. Verk som har förmågan att andas, blåsa och sjunga.

Vi följer utvecklingen av coronapandemin och planerar evenemanget utifrån gällande rekommendationer och restriktioner.