Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin logo
Utställning

Strandaglópur/Castaway
— Arngrímur Borgþórsson & Jóna Berglind Stefánsdóttir

På svenska

During the second world war a British or American warship in the Atlantic Ocean lost control of an unmanned anti-aircraft balloon. These balloons were large cigar-shaped objects. They were covered with dangling cables and tethered to ships in order to make it impossible for German airplanes to dive-bomb the ships without running into cables dangling from the balloons. The lost balloon drifted across the ocean, met land in south-eastern Iceland where it crashed.

The people in the volcano-ravaged, isolated and sparsely populated region, named “the wasteland” (öræfi), had for centuries become accustomed to using materials which drifted in from the ocean from shipwrecks. Many of the farmhouses there are built with driftwood and shipwrecks hauled from the jet black beaches at the edge of the volcanic desert.

The crashed balloon was no exception. The locals cut the giant balloon up and used the silver-coloured, rubberised canvas material it was made of to sew rain gear; Waterproof raincoats and rain pants. For decades after the war it was said that the people of the wastelands were recognisable from a distance because when it rained they were silver-coloured from head to toe.

The sculpture is a rainsuit-shaped balloon suspended from the ceiling.

In English

Arngrímur Borgþórsson och Jóna Berglind Stefánsdóttir bildar duon: ”JA import”. I denna utställning samskapar de en skulptur i Bergrummet – en regnklädesformad ballong upphängd i taket.

Under andra världskriget störtade en obemannad militärballong i ödemarkerna på sydöstra Island. Lokalbefolkningen delade upp ballongens silverfärgade material mellan gårdar i regionen där den gjordes till regnrockar och regnbyxor. I flera år efteråt sades det att man kunde identifiera människorna från ödemarken på avstånd genom att de blev silver när det regnade.

Människorna i den vulkanhärjade, isolerade och glest befolkade regionen, kallad ”ödemarken” (öræfi), hade i århundraden blivit vana vid att använda material som drev in från havet från skeppsvrak. Många av bondgårdarna där är byggda av drivved och skeppsvrak som dragits upp från de kolsvarta stränderna vid kanten av den vulkaniska öknen.

Den kraschade ballongen var inget undantag. Lokalbefolkningen skar upp den gigantiska ballongen och använde det silverfärgade, gummerade tygmaterialet för att sy regnkläder – vattentäta regnrockar och regnbyxor. I årtionden efter kriget sades det att människor från ödemarken var lätta att känna igen på långt håll, eftersom de när det regnade var klädda i silverfärg från topp till tå.

 

Om konstnärerna

Arngrímur Borgþórsson och Jóna Berglind Stefánsdóttir bildar duon: ”JA import”. Det är båda islänningar som bor i Malmö. Jóna är textildesigner/konstnär och Arngrímur är bildkonstnär. Deras samarbete började 2023, när Arngrímur kom till Jóna för att be om hjälp med att bygga en textilskulptur. Detta resulterade snart i ytterligare samarbete. Utställningen på Konstepidemin är deras andra samarbetsutställning.

Med stöd från/I samarbete med

ABF
Göteborgs Stad
Statens kulturråd
Tillgänglighetsdatabasen: Bergrummet

Relaterat innehåll