Vi följer rekommendationerna för sammankomster och därför tar vi in max 35 personer i lokalen. Du måste föranmäla dig till träffen på vår mejladress:vanner@konstepidemin.se

Pecka Söderberg är skulptör och målare med ett alldeles eget formspråk. Han inspireras av tankar om framtiden och hur världen, tekniken och vi människor kommer att förändras. Man kan kalla det sciencefiction för vuxna eller helt enkelt visioner om framtiden, det är en värld som han gärna går in i och känner sig hemma i. Eller som han själv förklarar saken, vem kunde för 20 år sen anan att vi skulle gå omkring med mobiler på stan som når hela världen?

Den  obevekliga förändringen som hela tiden pågår gör oss alla till resenärer i vår tid, menar han. Det inser vi när vi blickar bakåt i tiden. Ett exempel på detta är den stora skulpturen som är placerad strax utanför paviljong 8, en Biggles-liknande flygare med läderhjälm och runda glasögon som kompletteras av två fristående stalaktiter. Verket är gjord i glasfiber och intrycket är en flygare från 40-talets krigsår som spanar mot himlen, på vakt mot inkräktare. Den kan ses både som en påminnelse och en tidsmarkör. Pecka kallar skulpturen för Resenären.

Pecka växlar mellan olika material men arbetar mest i trä och glasfiber. Hans träskulpturer kan utan tvekan räknas in i en tradition av kyrklig och folklig konst, medeltidens bemålade träfigurer. Dessa figurativa skulpturer har sin egen tradition, i modern tid förvaltad av Döderhultarn och K G Bejemark. Pecka utvecklar den traditionen vidare och tillför andra och nya material som lyfter in verken i vår tid.

En intressant detalj är titlarna han ger sina verk, de är ofta obegripliga för gemene man. En målning med namnet ”Gelochelidon nilotica” kan bara förstås av folk som är kunniga i latin (betyderlse: Sandtärna). En skulptur döpte han till Mom o tot hoh e ror non a tot u ror e som en del tolkade som mumbojumbo. Men för Pecka är det rövarspråk och betyder Mother Nature. Skulpturen ifråga består av en björkstam med en ring av småbjörkar omkring sig.

Glasfiber är ett intressant material som ger honom nya möjligheter och han får använda färg, vilket han trivs med: ”Jag är lika mycket målare som skulptör”. Trots det har han nu börjat återvända till träet efter en längre period med glasfibern. Suget efter det levande materialet har kommit tillbaka.

Pecka har regelbundet ställt ut sedan slutet av 80-talet, både i Sverige och utomlands, Finland, Holland och Italien. Hans verk finns i parker och sjukhus i ett halvt dussin svenska städer. I Göteborg hittar man hans skulpturer i Allhelgonaparken i Kortedala, i Kyrkbyn och i Olofstorp och, som nämnts tidigare, på Konstepidemin.

Jelizaveta (Liza) Suska är smyckekonstnär med ateljé på Konstepidemin. Hon är född i Lettland och har en kandidatexamen i metalldesign från Lettlands konsthögskola i Riga. Vid 24 års ålder flyttade hon till Göteborg för att studera och 2015 tog hon examen vid Högskolan för design och konsthantverk (HDK) vid Göteborgs universitet.

Hon har också studerat i Tyskland och Japan. 2016 tilldelades hon Amberif Design Award i Polen och det Dr. Herbert Hofmann Prize vid Schmuck, två prestigefyllda priser i smyckevärlden. Liza har ställt ut i Sverige och internationellt. Hennes arbeten finns representerade i Nationalmuseum, Stockholm, RIAN Design Museum, gallerierna Platina, Four, Beyond (Belgien) och Alice Florianlo (Brazilien) samt i privata samlingar.

Vid första anblicken ser hennes nya arbeten ut att vara frusna, som vore de gjorda av is, men det är bara en synvilla. Hon säger att verken handlar om känslor av nostalgi, ett ögonblick. Hon letade efter ett sätt att materialisera dessa abstrakta fenomen och associationer. Efter en tids forskning utvecklade hon ett eget ämne, som består av två huvudkomponenter: polymer, som är lätt och transparent, precis som ”ett ögonblick”, och krossad marmor, som skapar en illusion av solid sten. I början av processen är materialet hett och dynamiskt och efter ett tag stelnar det. Som en metafor för ett ögonblick som blir till ett minne.