En saga om utbrända askungar som inte riktigt vet hur de skall orientera sig i denna apokalyptiska tid vi lever i. Askungarnas egen slutstation? Dåtid/nutid/framtid. Det verkar drälla av utbrända askungar lite var stans. Likt Fågel Fenix släpar de sina sotiga vingar efter sig i rännstenen. När skall de åter kunna lyfta till kosmiska höjder?

Nationalteatern möter Pink Floyd i en glidande genre mellan poesi, psykedelia, flamenco, teater, 70-talsrock osv. Gränslöst och underbart inspirerande. De märkliga magiska texterna är mångbottnade och målar upp bilder för det inre ögat att leka vidare med fritt.