Maja Kristin Nylander besitter förmågan att kunna vända kameran såväl utåt för att avporträttera verkligheten som inåt för att försöka förstå världen.

I det första fallet kan det handla om bilder för publicering, i det andra iscensätter hon en personlig bildvärld, drömsk och sagolik.

Kanske beror denna dubbelhet på hennes uppväxt i en liten by i Västmanland? Hennes intresse för fotografering väcktes när hon som ung fick överta sin mammas gamla kamera och började dokumentera sin hembygd. Det var en tid av förändringar och fotograferandet blev ett sätt för henne att bevara minnet av byn som den var.

Hon utbildade sig till fotograf och bildkonstnär vid fotohögskolan i skotska Edinburgh och vid Newport School of Media and Design i Wales. Nu har hon Konstepidemin som bas för sina uppdrag och sin bildkonst.

Maja Kristin arbetar sedan en tid med ett självbiografiskt projekt där hon utforskar saknadens estetik. Det handlar om relationerna mellan det mytologiska och det världsliga, mellan kollektiva och personliga minnen.

Hennes bilder är omsorgsfullt iscensatta och arrangerade. Minne, symboler och kroppar samspelar i scener där yttre och inre världar får mötas.

Vid sidan om det personliga bildskapandet arbetar hon på uppdrag, bland annat för museer. Hon stod för bilderna i den uppmärksammade utställningen VI ÄR ROMER på Göteborgs Stadsmuseum som utsågs till årets bästa museiutställning 2013.

Jacob Sjöstedt är också utbildad fotograf och har en Master från Högskolan för fotografi i Göteborg, men han arbetar i många olika material och tekniker.

Han gör installationer som kan förefalla svårtolkade vid en första anblick. Vid en närmare undersökning framträder verken med alla sina motsättningar och antydningar.Det vi ser tycks vibrera mellan det föreställande och det icke föreställande, mellan det konstruerade och det funna, mellan det sköra och det stabila, det havererade och det färdigställda. Eller som han själv beskriver det:

– Jag liknar mina utställningar vid arkeologiska utgrävningar, där jordlagren schaktas bort och konturerna av någonting ursprungligt framträder. Lämningar av vardagsliv, rituella funktioner och arkitektur tycks ta form. Men det är endast spåren av dessa, lämningarna, det som inte blev något eller det som blev över som tycks vara kvar.

Bli medlem i Konstepidemins Vänner här