Konstnärsduon Karl & Carl presenterar en utställning om antinatalism, alltså frivillig barnlöshet eller föreställningen att det bästa för planeten och mänskligheten vore om människor slutar skaffa barn.

Det blir animation och musikal, anamnes och AI, snabbspolning genom 1:a Mosebok, en turkisk miljonär som skaffar 105 barn med hjälp av surrogatmödrar, sterilisering, världens sämsta far och rymdskepp med den sista människan ombord.

Stelnade föreställningar om människans överlägsenhet och släktets fortlevnad, inte minst tron på fortplantning som något gott och gudomligt sanktionerat, ifrågasätts i en snirklande associativ dialog. Personliga berättelser flätas samman i ett modulärt verk som presenteras i en rumslig gestaltning med museimontrar, artefakter och arkivfragment.

Människosläktet utvecklas enligt samma tillväxtkurva som en parasit. Jorden står inför överbefolkning, ohållbara livsstilar och klimatförändringar. Är det då försvarbart att sätta barn till världen?

Många i 20-50-årsåldern lider av något vi skulle kunna kalla för PSS, prereproductive stress syndrome. Tillståndet är utbrett. Dess främsta symptom är en önskan att skaffa barn. Till buds står konstbefruktning, surrogatmödraskap och, på vissa håll, till och med försök med kloning.

Att inte få barn har tidigare betraktats som ett misslyckande. Det finns tecken som tyder på att vi befinner oss mitt i en radikal normförskjutning när det kommer till reproduktion. I Europa sjunker födslotalen. I Kina skaffar unga par hellre hund än barn. I Australien har var tredje man steriliserat sig. I Ryssland införs allt mer desperata incitament för att uppmuntra barnafödande. I Kanada, Sydkorea och USA vinner 4B-rörelsen terräng; unga kvinnor väljer bort dejting, äktenskap, sex och barn.

Samtidigt börjar det bli möjligt att tala om ett tabu: 13 procent av alla föräldrar ångrar att de skaffade barn.

Utställningen har gjorts med stöd från Göteborgs stad, Kulturrådet och Konstnärsnämnden.

Biografi

Konstnärsduon Karl & Carl består av Karl Hedin och Björn Carl Perborg. Tillsammans blandar de skulptur, film och animation. I tidigare arbeten har de uppmärksammat mänsklig fåfänga och riktat blicken mot människan (dessa vandrande matsmältningssystem med ovanligt höga tankar om sig själva) och hennes relation till planeten, universum, livet och döden. Utställningen på Konstepidemin innebär en fördjupning och avgränsning av den tematiken.