”Hör mig jag vill lägga fram min mening också jag”. (-Job 32:10)

Markus Anteskog (född 73) har under flera år arbetat med konstprojekt om samhällsbyggandets baksidor, dess katastrofer. Skulpturer i asbest och   naturmåleri med akvarell från Aralsjöns giftiga vatten, har tidigare visats som ideologiska spillror eller hermetiskt säkrade verk. Till utställningen i   Pannrummet har Anteskog valt att arbeta med sin egen, privata upplevelse av katastrof, sedan han 2007 drabbats av en Stroke. I en svit tuschmålningar   prövar han sin närvaro mot de hinder (partiell förlamning, ork och synbortfall) som Stroken medfört. Verkserien består av ett 20-tal målningar, mestadels föreställande kyrkor. Kyrkorna i bildsviten är minnessaker,   förlagorna till bilderna är ur en samlings-serie från Svensk Damtidning som   konstnärens farmor samlat på. Kyrkorna som motiv speglar den position, mellan   livet och döden, där Anteskog själv under en längre tid befann sig efter   insjuknandet. De är himlens plats på jorden. I projektet finns också   målningar på moln, vilket är det sista visuella intryck konstnären minns   innan Stroken.

Markus Anteskog är utbildad vi Kungl. Konsthögskolan i Stockholm   (1999-2004) och har vid ett flertal tillfällen ställt ut både i Sverige och   utomlands. Senast han visade sina verk i Göteborg var på Galleri Box 2012, i   samband med ”Slutrapport 2012:1” (grupputställning) och med ”VIRTUELLT   VATTEN” på Hey It’s Enrico Pallazzo! 2010 (separatutställning).

Utställningen genomförs med stöd av: