Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin logo
Utställning

Varierad kulört artefakt
Lars Blomqvist,

Varierad kulört artefakt är en serie målningar tillkomna mellan 2014-2016. Samtliga målningar är i format 38×50 cm och målade i olja på linneduk. Serien består av i huvudsak fyra motivsfärer, eller ”bildidéer”, där samma motiv återkommer med små variationer vilket skapar ett spänningsfält, ett rum som är måleriets. Målningen visar fram en bild, men den visar samtidigt fram sig själv. Med på utställningen finns också ett urval tuschteckningar från 2014-2016.

16 juni 2014. Söker mig nu till ett måleri som är ”utan titel”, som inte talar om sig själv, inte visar upp sin cleverness. Som är dumt men vackert men dumt. Något som tanken inte riktigt kan omfatta. Vad var det jag formulerade under drömkursen – hellre den löjliga kroppen än den förtvivlade tanken.

7 september 2014. Läser ett råd till paret som har det trassligt: analysera inte sönder förhållandet. Och tänker hur väl det passar in också på mitt förhållande till måleriarbetet. Att vara rädd om den gnutta liv som finns kvar, och som vill växa.

10 november 2014. Jag befinner mig i ett något som jag alltför snabbt avfärdar som ett intet, eller åtminstone som obetydligt (men – jag är ju intresserad av det obetydliga (är jag?)). Jag graviterar mot det fattiga, det lilla. Samtidigt kan jag lyssna på den mest känslointensiva Schumann-musik?

13 november 2014. Mördarsniglar på min palett.

10 april 2015. Å ena sidan självreflektion, å andra sidan jagförlust, det är precis de hötappar som åsnan Lars just nu står mellan.

24 augusti 2015. Goethe influerade Keller med sina idéer om hur det mörka och obehagliga inte är passande ämne för konst och poesi. Är det inte denna fråga jag själv brottas med, när jag hellre vill det ”opersonliga” – klart och ljust, föreställer jag mig – än det oklara personliga?

2 oktober 2015. Jag känner mig friare än på länge i mitt arbete, men kan ändå inte säga vad arbetet egentligen är. Jag är intresserad av själva processen, villkoren för konstarbetet, hur arbetet sakta tar form och hur det har sin grund i en levande människa. Ofta kan jag bara berätta om mitt arbete att ”nu går det bra” eller ”nu går det inte så bra”. Alltså varken frågor eller agenda, men ett slags seismologiskt registrerande av verksamheten och dess förutsättningar.

14 maj 2016. Jag drömmer att jag frågar pappa om jag kan få en av hans armar till ett konstprojekt. Pappa kommenterar inte saken, ger mig bara sin arm eftersom jag ber om den. Och genast har jag dåligt samvete för att jag bett om armen för ett så tvivelaktigt ändamål, och för att min idé inte kan mäta sig med pappas tillmötesgående.

26 maj 2016. ”A lament is a passionate expression of grief, often in music, poetry, or song form. The grief is most often born of regret, or mourning. There is a short, free musical form appearing in the Baroque and then again in the Romantic periods, called a lament.” (wiki)
Motsatsen till the lament – klagosången – är lovordandet, jubel, glädje …

Lars Blomqvist, född 1961 och bosatt i Göteborg, har verkat som konstnär sedan 1993 och har gjort ett flertal utställningar i Göteborg. Han deltog i kursen Konst & Forskning vid Konsthögskolan Valand 1999-2000, vilket resulterade i en uppmärksammad text i tidskriften Glänta (4/00). Blomqvist har innehaft ateljéstipendium vid IASPIS på Fredsgatan i Stockholm och även varit Göteborgs Stads stipendiat på Hôtel Chevillion i Grez-sur-Loing. Senaste utställningar innefattar bl.a galleri Ping Pong i Malmö (2011) och Steneby Konsthall i Dals Långed (2013). Lars Blomqvist har innehaft Konstnärsnämndens arbetsstipendium och finns representerad vid bl.a Göteborgs konstmuseum och Statens konstråd.

www.larsblomqvist.com