Monica Englund har tagit fotokonsten vidare och arbetar med fragment av olika material. Hon skapar numera djupt personliga och uppmärksammade bildcollage.  För Ragnar Schmid är färg och form bärande element i hans underfundiga och inte sällan lekfulla tolkningar av ”Världen Nu!”

Konstepidemins Vänner arrangerar träffar där du kan möta konstnärerna öga mot öga och uppleva det nya inom måleri, textil, foto, litteratur, teater, dans, musik, performance m.m. Det blir träffar under trevliga och informella former, och gärna i kombination med en bit mat och dryck.

Bli medlem i Konstepidemins Vänner 

Från Vänträffen
Som bäddat för en säsongsstart med Vännerna, sa Sören och stampade av sig snöslasket i entrén.
Han var inte ensam i salongen, tvärtom. Över 80 av Konstepidemins Vänner trotsade gråvädret och sökte sig upp till 8:an på krönet av backen, lockade av ett möte med två av epidemisterna: Monica Englund och Ragnar Schmid.
Att det blev en väldigt lyckad och givande kväll med Vännerna, vet alla vi som var där.
Både Ragnar, målare, och Monica, fotograf, har sina ateljéer på Konstepidemin sedan länge. Två namn med gedigen klang i en vid värld av bildälskare.
När Monica Englund berättade att hon fick sin första kamera som 11-åring hemma i Skellefteå och fortsatt jobba med bild alltsedan dess, inser man raskt att hon nu har en drygt sjuttioårig karriär att berätta om. Och vilken imponerande produktion, se´n! En lågmäld berättare är hon men med bilder som är gripande. Under samlingsrubriker som Livstycken, Uppdragsbilder, Födslar, Persefos tid, bjöd Monica oss på en riktigt omtumlande upplevelse, med en generös presentation och ett fint urval.
Numera arbetar hon mest med collage, ofta med sina fotografier som grund, bilder hon bearbetare med pensel, pigment och lim till djupt personliga berättelser. Bildkonst med Monicas signatur som finns på våra stora museer och visats i omtalade utställningar.
Ragnar Schmid, målare. Titeln stämmer men bör kompletteras med både grafiker och skulptör. Plus lärare, förstås. Det har hunnit bli en ansenlig mängd elever på Hovedskous målarskola genom åren, som Ragnar hjälpt på traven.
Sin egen utbildning fick han bland annat på Valand. Då var det 70-tal och den politiska konsten, eller snarare färgstarka budskapen, var viktigare än målarkonsten, för att uttrycka det enkelt.. En kluven tid för Ragnar Schmid, förstår vi, han som med sitt brinnande samhällsengagemang till trots ändå ville jobba med form och färg – måla. Det var inte riktigt ”inne” då. Det är andra tider nu.
Samhällsfrågorna och engagemanget finns nästan alltid med i Ragnars bilder, men spelet mellan färger, ytor, kontraster är nu allt mer betydelsefulla i Ragnar Schmids måleri. En abstrakt organisering av ytan och färgen, som han själv uttrycker det.
Bra program, god förtäring och goda Vänner. Bättre är det svårt att ha en
Januarimåndag som denna. Om en månad är det dags igen. Då ses vi.

Tomas Rubin, text
Johan Wingborg, bild