Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin Konstepidemin Konstepidemin
Konstepidemin logo
Konstepidemins vänner

Vänträff med Carina Fihn & Per Agélii

Per Agélii är skulptör som främst arbetar i tunga material, sten och betong, och gärna i stora former. Han låter sina verk växa fram, ofta med en tillsats av humor och en konstnärlig udd riktad mot det offentliga rummet.

Vi som sett Pers skulpturer genom åren känner igen dem på formerna och uttrycken. Hans skulpturer är ofta lekfulla och förstorade med en förskjutning av skalor och proportioner. Vita och svarta sniglar i betong – han gillar att jobba åt djurhållet – är monumentala, uppförstorade några tusen gånger. Ändå känns de helt naturliga när de placeras framför en skola.

Det går också att spåra mänskliga drag i verken. Där finns den vackra, djurlika skulpturen som ligger i gräset och lojt sträcker upp sin långa vita hals och kollar på omgivningen. Skulpturen tittar på oss med oförfärad blick och tycks beklaga vårt strävsamma människoliv.Per tycker om att hans verk skapar reaktioner:

– Att intressera sig för skulptur är för mig att intressera sig för rummet och vad som händer i det.

– Som skulptör gör jag skådespelare för det där speciella rummet. Jag är förtjust i knåpet, det är att knyta ihop det hela till en fungerande helhet.

Per har haft många utställningar och uppdrag genom åren. 2012 fick han Stena A Olssons stipendium med motiveringen:

”För ett generöst och konsekvent konstnärskap, som förenar nyfiket nyskapande och skulptural tradition.”

Carina Fihn arbetar till skillnad från Per Agélii med mer svårfångade, eller svårinringade objekt.

Hon söker det som drar sig undan och som är raka motsatsen till drama, dynamik och expressivitet.

Hennes verk har ett svävande uttryck av fragment, en glimt, en frånvaro, ett mellanrum men också något som kan kallas det odramatiska ”pågåendet”.

Min konst, säger hon, är återsken av såväl personliga erfarenheter som av berättelser och observationer i det dagliga livet. Det är ett utforskande av tiden och minnet, av bortglömdhet och frånvaro, av längtan och förlust.

– Jag försöker gestalta det knappt synliga.

Carina arbetar med flera olika uttrycksformer, grafik, foto, video, ljud, konstböcker, texter och objekt.

Hon är speciellt förtjust i grafiken som kräver att konstnären samarbetar med sina verktyg under hela arbetsprocessen. Den fysiska känslan i grafiken, inslaget av experiment, den konkreta hands-on-processen och materialets egenskaper är en fundamental del av hennes berättelse.

Bli medlem i Konstepidemins Vänner här